Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 FRAN bahia blanca till buenos aires. [kap. VI.
med en sådan kraft, att han kullkastades och för en stund låg
sanslös. Sedan Luciano talat med honom, fick han gå sin väg.
Han berättade oss, att hans ben voro märkta med stora valkar, der
remmarne hade snott sig omkring dem, liksom om han hade blif-
vit slagen med en piska. Vid middagstiden anlände två män, som
medförde från närmaste posta ett paket, hvilket skulle fortskaffas
till Eosas, så att utom dessa tvenne, vart sällskap denna afton
bestod af min vägvisare, jag sjelf, löjtnanten och hans fyra sol-
dater. De senare voro underliga varelser; den första en vacker,
ung neger, den andra half indian och half neger; och de begge
öfriga af obestämd ras, nämligen en gammal mahognyfärgad chi-
lenisk grufarbetare och en som var något af en mulatt; men al-
drig förr såg jag två bastarder med så vedervärdiga ansigfsuttryck.
När de om qvällen sutto kring elden och spelade kort, gick jag
på litet afstånd för att betrakta denna Salvator Bosas-scen. De
sutto under en låg klippa, så att jag kunde se ned på dem; rundt-
omkring lågo hundar, vapen, qvarlefvor af strutsar och hjortar,
medan deras långa spjut voro nedstuckna i marken. Längre bort
i den mörka bakgrunden stodo deras hästar tjudrade, för att genast
vara till hands i händelse af något plötsligt alarm. Om någon af
hundarne genom sitt skall bröt tystnaden, gick en soldat genast
från elden och lade sitt hufvud tätt intill marken, för att sålunda
långsamt genomspana synranden. Afven om den högljudda teru-
tero uppgaf sitt skri, uppstod ett afbrott i samtalet och för ett
ögonblick nedlutades alla hufvuden något.
Hvilket ömkligt lif synas oss dessa män icke föra! De voro åt-
minstone fem mil från postan Sauce och, efter det omförmälda af
indianerna begångna mordet, tio från en annan. Man förmodar att
indianerna gjort sitt anfall midt i natten; ty mycket tidigt följande
morgon efter mordet, såg man lyckligtvis huru de nalkades denna
posta. Här undkom emellertid hela truppen med sina hästar;
i det en hvar tog sin egen väg och dref med sig så många hästar,
som han var i stånd att sköta.
Den af tistelstjelkar uppförda lilla koja, i hvilken de sofvo,
utestängde hvarken blåsten eller regnet, och hvad det sistnämda
beträffade, var takets enda verkan den, att genom sammanhopning
göra dropparne större. De hade intet att äta utom hvad de kunde
fånga, såsom strutsar, hjortar, bältdjur o. s. v. och deras enda brän-
sle var de torra stjelkarne af en liten växt, som var snarlik en
aloe. Dessa mäns enda njutning var att röka små papperscigarrer
och suga maté Det föreföll mig som om menniskans ständige
* Ett slags té som växer i Paraguay.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
