Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1833.] NOBBA OCH SÖDKA AMERIKAS UTDÖDA OCH NUTIDA DÄGGDJUR. 115
en infödd häst skulle ha lefvat i Sydamerika och försvunnit, för
att långt efteråt efterträdas af otaliga hjordar, som härstamma
från de få djur, hvilka infördes med de spanska nybyggarne!
Förekomsten af en fossil häst i Sydamerika, af mastodon, möj-
ligen af en elefantart, samt af en idisslare med horn som oxarne,
hvilken upptäcktes af Lund och Clausen i Brasiliens grottor, äro
fakta af stort intresse med afseende på djurens geografiska utbred-
ning. Om vi i närvarande tid skulle dela Amerika icke vid Panama-
näset, utan vid södra delen af Mexiko på 20:e breddgraden, der
den stora högslätten uppträder hämmande för arternas flyttning,
derigenom att den förändrar klimatet och, med undantag af några
dalar och en remsa lågt land vid kusten, bildar en bred skiljemur,
få vi de begge zoologiska provinserna norra och södra Amerika
stälda i skarp motsats till hvarandra. Blott några få arter hafva
öfverskridit skiljemuren och kunna anses som invandrare söder
ifrån, såsom puman, opossum, kinkajun och peccarin. Sydamerika
utmärker sig genom många egendomliga gnagare, en apfamilj, laman,
peccarin, tapiren, opossum och isynnerhet åtskilliga slägten af tand-
lösa djur, hvilken ordning innefattar trögdjuret, myrsloken och
bältorna. Nordamerika åter utmärkes, om man lemnar å sido några
få kringströfvande arter, af talrika egendomliga gnagare och fyra
enkelhornade idisslare (oxen, fåret, geten och antilopen), af hvil-
ken stora afdelning Sydamerika icke, så vidt man vet, eger en enda
art. Fordom, men på en tid då de flesta nu förekommande snäc-
korna funnos lefvande, egde Nordamerika utom enkelhornade idisslare,
elefanten, mastodonten, hästen och tre slägten af tandlösa djur,
nemligen Megatherium, Megalonyx och Mylodon. Nästan inom
samma tidrymder, såsom bevisas af snäckorna vid Bahia Blanca,
egde Sydamerika, såsom vi nyss sågo, en mastodont, hästen, en
idisslare med enkla horn och samma tre slägten tandlösa djur,
förutom åtskilliga andra. Häraf är det tydligt, att Nord- oeh Syd-
amerika, när de vid en sen geologisk tidpunkt hade dessa olika
slägten gemensamma, voro mycket närmare beslägtade till karak-
teren af sina landdjur, än de nu äro. Ju mera jag tänkei pa
detta förhållande, desto intressantare förefaller det mig; och jag
känner icke något annat exempel, der vi så godt som kunna ut-
märka den tidpunkt, då ett enda stort område blifvit klufvet i två
väl skilda zoologiska provinser, äfvensom sättet hvarpå detta skett.
Geologen, som är fullt öfvertygad om de vidsträckta höjningar
och sänkningar, som jordskorpan undergått på senare tider, skall
icke rygga för att taga den mexikanska högslättens nyligen skedda
höjning eller hvad som är ännu sannolikare, den nyligen inträffade
sänkningen af landets yta i vestindiska arkipelagen, till utgångs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
