Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1833.] GUANACON. 147
soner nalkas sig till häst från olika håll. Detta underlättar mycket
indianernas jagtsätt, ty djuren drifvas sålunda lätt mot en medel-
punkt och omringas.
Guanacon beger sig gerna ut i vatten, och vid Port Valdes sågo
vi dem åtskilliga gånger simma från den ena ön till den andra.
Byron säger i sin resa, att han såg dem dricka saltvatten. Några
af våra officerare sågo likaledes en hjord, som det tycktes, dricka
den salta vätskan i en salina nära Cap Blanco. Jag tror att de
i vissa trakter icke dricka alls, såvida de icke dricka saltvatten.
Vid middagstiden välta de sig vanligen i dammet i skålformiga
fördjupningar. Hanarne slåss; en dag sprungo två tätt förbi
mig, skriande och försökande bita hvarandra; och vi sköto åtskilliga
som hade djupa ärr i huden. Hela hjordar tyckas stundom begifva
sig ut på upptäcktsresor; sålunda såg jag en dag vid Bahia Blanca,
der dessa djur äro ytterst sällsynta, ungefär en fem mil från kusten,
spår af trettio eller fyratio, hvilka i en rak linie hade kommit
till en gyttjig saltvattensvik, då de måste hafva märkt att de nal-
kades hafvet; ty de hade svängt om med en kavalleritrupps regel-
bundenhet och vändt tillbaka i samma raka linie som de kommit.
De hafva en besynnerlig vana, som är mig alldeles oförklarlig,
nämligen att de flera dagar å rad fälla sin spillning i samma
bestämda hög. Jag såg en sådan, hvilken höll åtta fot i tvärmått
och utgjordes af en stor massa. Detta bruk är enligt d’Orbigny
vanligt för alla arter af slägtet, och det är mycket fördelaktigt
för de peruanska indianerna, hvilka begagna spillningen till brän-
sle och sålunda besparas besväret att hopsamla den.
Guanacos tyckas hafva farovitställen, der de lägga sig att
dö. På stränderna af S:ta Cruz på vissa bestämda platser, som
vanligen voro buskiga och lågo i närheten af floden, var marken
rent af hvit af ben. På ett sådant ställe räknade jag mellan tio och
tjugo hufvuden. Jag undersökte isynnerhet benen. De tycktes icke,
liksom några spridda dylika, hvilka jag hade sett, vara gnagda eller
sönderbrutna, som hade de blifvit hopsläpade af rofdjur. Djuren måste
i de flesta fall hafva krupit in bland buskarne innan de dogo. Mr.
Bynoe omtalade för mig, att han under en föregående resa sett
detsamma vid stränderna af Rio Gallegos. Jag förstår alls icke
orsaken härtill, men jag får anmärka, att sårade guanacos vid
S:ta Cruz utan undantag taga vägen mot floden. Vid St. Jago
på Cap Verdsöame erinrar jag mig, att jag i en skolgång såg en
undangömd vrå betäckt med ben af getter. Vi utropade då att
detta var begrafningsplatsen för öns alla getter. Jag omtalar dessa
obetydliga omständigheter, emedan de i vissa fall skulle kunna
förklara förekomsten af oskadade ben i en grotta eller under allu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
