Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 BANDA ORIENTAL OCH PATAGONIEN. [kap. VIII.
måste hafva lefvat i någon ieke aflägsen vattenpuss. Tre andra
insekter (en Cicindela, lik liybrida, en Cymindis och en Harpalus),
hvilka alla lefva på af hafvet emellanåt öfversvämmade dybankar,
och en annan, som fans död på slätten, göra förteckningen på
skalbaggarne fullständig. En temligen stor fluga (Tabanus) var
ytterst talrik och plågade oss med sitt smärtsamma bett. Den
vanliga bromsen, som är besvärlig på de skuggiga skogsvagarne
i England, tillhör detta samma slägte. Vi hafva här samma gåta,
som så ofta möter oss med afseende på muskiterna —• på hvilka
djurs blod lefva dessa insekter vanligtvis? Guanacon är nästan
det enda varmblodiga däggdjur i denna trakt och han finnes i ett
mycket ringa antal i jemförelse med de talrika flugorna.
Patagoniens geologi är intressant. I olikhet med förhållandet
i Europa, der tertiär-formationerna tyckas hafva hopats i vikarne,
hafva vi här långs med en kuststräcka af hundra mil en enda stor
aflagring inneslutande många tertiära snäckor, alla, efter hvad det
tyckes, utdöda. Den vanligaste snäckan är ett väldigt ostron, stund-
om en fot i tvärmått. Dessa bäddar äro betäckta med andra af
en särdeles mjuk, hvit stenart, som innehåller mycket gips och
liknar krita, men är af en verklig pimstensartad beskaffenhet.
Den är mycket märkvärdig, emedan den åtminstone till en tiondel
af sin massa består af infusorier. Prof. Ehrenberg har deri redan
funnit trettio hafsarter. Denna bädd utsträcker sig öfver 80
mil långs med kusten och sannolikt ännu längre. Vid Port St.
Julian går dess tjocklek till mer än 800 fot! Dessa hvita bäddar
täckas öfverallt af en grusmassa, som sannolikt bildar den vid-
sträcktaste småstensbädd i hela verlden. Den sträcker sig åtmin-
stone ifrån närheten af Bio Colorado 100—120 mil söderut, samt når
vid S:ta Cruz (en flod litet söder om St. Julian) Cordillerans fot;
och utsträcker sig sannolikt öfverallt intill denna stora bergskedja,
hvarifrån de väl afrundade porfyrstenarne härröra. Halfvägs upp-
för sistnämda flod går dess mäktighet till mer än 200 fot. Vi
kunna således antaga dess bredd i medeltal till något öfver 50
mil och medelmäktigheten till omkring 50 fot. Om denna stora
grusbädd, oberäknadt det fina slam, som nödvändigtvis måste bil-
dats vid stenarnes nötning, upplades i en hög, skulle den bilda en
stor bergskedja! Här vi besinna att alla dessa stenar, otaliga som
sandkornen i öknen, hafva tillkommit genom att klippstycken lång-
samt nedfallit på de forntida kusterna och flodbräddarne och att
dessa stycken hafva blifvit krossade i mindre bitar och att hvar
och en af dessa sedan långsamt rullats, afrundats och förts långt
bort, så häpnar tanken vid försöket att föreställa sig den härtill
oundgängliga, ofantliga tidsföljden; och likväl har allt detta grus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
