- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
154

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 BANDA ORIENTAL OCH PATAGONIEN. [kap. vm.
i Amerika under de sista få århundradena. I naturliga tillståndet
aflar hvarje djur regelbundet; men likväl är hos en art, som länge
egt bestånd, hvarje stor tillväxt i antal uppenbarligen omöjlig och
måste på något vis hejdas. Vi äro icke desto mindre sällan i stånd
att med visshet säga, vid hvilken lifsperiod, under hvilken årstid
eller om det är endast efter långa mellanrum, som denna hejdning
inträffar i en viss arts lif, ej heller känna vi huru denna hämning
egentligen är beskaffad. Det är sannolikt till följe häraf, som vi
blifva så föga förvånade om af tvenne till sina lefnadsvanor när-
stående arter, den ena skulle vara sällsynt och den andra allmän
i samma trakt; eller att en art skulle vara allmän i en viss trakt
och att en annan art, som intager samma plats i naturens hus-
hållning, skulle vara talrik i ett angränsande, till sin naturbeskaf-
enhet obetydligt olika område. Om man nu tillfrågas hvaraf
detta kommer sig, så svarar man genast att det beror på någon
obetydlig olikhet i luftstrecket, födan eller fiendernas mängd; och
likväl, huru sällan, om ens någonsin kunna vi påpeka hämmandets
bestämda orsak eller verkningssätt! Vi nödgas derföre antaga den
slutsatsen, att orsaker, som i allmänhet svårligen kunna af oss
uppskattas, bestämma huruvida en gifven art blir allmän eller
sällsynt.
I de fall då vi från menniskans inverkan kunna härleda en
arts utdöende, vare sig helt och hållet eller öfver ett inskränkt
område, veta vi att den efter hand blir allt sällsyntare och slutligen
försvinner; och det skulle vara svårt att påpeka någon riktig åt-
skilnad emellan en arts utrotande genom menniskan eller genom
dess naturliga fienders tillväxt i antal. Beviset på att sällsynthet
föregår utdöendet, är såsom flera utmärkte naturforskare anmärkt,
i synnerhet» påfallande i de på hvarandra följande tertiärlagren.
Sålunda har man ofta funnit att en snäcka, som är mycket allmän
i ett tertiärlager, nu är mycket sällsynt och till och med länge
ansetts vara utdöd. Om således, såsom tyckes sannolikt, arter först
blifvit sällsynta och sedan utdö; om den allt för hastiga förök-
ningen af hvarje art, äfven den mest gynnade, ständigt hejdas,
såsom vi måste medgifva, ehuru det är svårt att säga huru och
när; och om vi utan den minsta förvåning se en viss art allmän
och en annan närstående art sällsynt inom samma område, ehuru vi
ej äro i stånd, ätt angifva den egentliga orsaken, hvarföre skulle
vi då så mycket förvånas öfver att sällsyntheten går ett steg längre
och förvandlas till utdöende? En företeelse eller förändring, som
pågår på alla sidor om oss och likväl nätt och jemt kan förnim-
mas, skulle helt visst kunna drifvas litet längre, utan att det
väckte vår uppmärksamhet. Hvem skulle väl erfara någon syn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free