- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
157

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I
1834.] BESA UPPFÖR FLODEN. 157
Den 19 april. — Det var naturligtvis omöjligt att ro eller
segla emot en så stark ström, livarföre vi fastgjorde de tre båtarne
vid hvarandra vid akter och för, och sedan två man lemnats i
hvardera, gingo alla de andra i land för att hala dem framåt.
Som kapten Fitz Roys anordningar voro mycket egnade att lätta
arbetet för alla och emedan alla deltogo deri, så skall jag beskrifva
hans förfarande. Hela vårt sällskap var utan undantag indeladt
i två afdelningar, hvillca hvar i sin tur halade på linan i half-
annan timme. Officerarne i hvar båt lefde tillsamman med be-
sättningen, åto samma slags föda och sofvo i samma tält med
den, så att hvarje båt var alldeles oberoende af de andra. Efter
solnedgången utvalde man till vårt nattläger den första släta busk-
bevuxna fläck. livar och en af besättningen var i sin ordning
kock. Så snart båten var uppdragen, gjorde kocken upp sin eld,
medan två andra slogo upp tältet, högbåtsmannen langade ut
sakerna från båten, och de andra buro dem upp till tältet och
samlade bränsle. Härigenom var inom en halftimme allt i ord-
ning för natten. En vakt hölls alltid af två man och en officer,
hvilkas åliggande var att se efter båtarne, underhålla elden och
hålla utkik mot indianer. Alla hade sin timme hvarje natt.
Denna dag hunno vi icke långt, till följe af de manga med
taggiga buskar betäckta holmarne och emedan rännorna emellan
dem voro grunda.
Den 20 april. — Vi komino förbi holmarne och började
hala. Fast vårt vanliga dagsarbete var ganska styft, förde det
oss i medeltal framåt blott halfannan mil i rät linie, och kanske
två och en half eller tre inalles. Bortom det ställe, der vi sofvo
förliden natt, är landet fullkomligt, en terra incognita, ty det
var här som kapten Stokes vände om. Vi sågo på afstånd en
stor rök och råkade på benranglet af en häst, så att vi förstodo
att indianer funnos i grannskapet. Påföljande morgonen (den 21 :a)
varseblefvo vi på marken spåren af en beriden skara och märken
efter deras långa, släpande chuzos eller lansar. Det troddes all-
mänt att indianerna under natten hade kunskapat vårt läger. Strax
efteråt kommo vi till ett ställe, der det af de färska spåren efter
män, barn och hästar var tydligt att indianerna hade gått öfver
floden.
Den 22 april. — Landet förblef sig likt och var i högsta
grad enformigt. En af de mest i ögonen fallande egendomligheterna
för Patagonien, är den fullständiga likformigheten hos dess naturalster.
De jemna, torra grusslätterna föda samma magra dvergväxter och
i dalarne växa samma slags taggiga buskar. Öfverallt se vi samma
fåglar och insekter. Icke en gång flodens stränder eller de klara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free