Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1834.] KONDORENS LEFNADSVANOR. 163
derpå allt närmare och närmare till dess han slutligen vidrörde
det med sin näbb, då han genast ursinnigt afslet papperet, och i
det samma började hela raden söka slita sig lös och slå med vin-
garne. Under samma förhållanden skulle det hafva varit alldeles
omöjligt att bedraga en hund. Bevisen för och emot gamarnes
fina lukt väga. temligen lika. Professor Owen har visat att kalkon-
gamens (Cathartes aura) luktnerver äro starkt utvecklade; och
vid den sammankomst då Owens afhandling föredrogs i Zoologiska
Sällskapet, omnämdes det af en bland de närvarande, att han sett
gamar i Yestindien vid två tillfällen sätta sig på taken till hus,
der lik börjat öfvergå till förruttnelse, emedan begrafningen blifvit
fördröjd. Vid detta tillfälle kunde de svårligen fått underrättelse
genom sin syn. A andra sidan deremotf för att ej vidare anföra
Audubons och mina egna rön, har mr. Bachman i Nordamerika
gjort åtskilliga olikartade försök, som ådagalägga, att hvarken kalkon-
gamen (den art som Owen dissekerade) eller gallinazon finna sin
föda genom lukten. Han betäokte stycken af i hög grad illa-
luktande kött med ett stycke tunt lärft och utlade köttbitar derpå.
Dessa senare uppåto gamarne och förblefvo derefter lugnt stående
med näbbarne inom en åttondels tum från den ruttna massan, utan
att upptäcka den. En liten rispa gjordes i tyget och de upp-
täckte genast köttet. Tyget ersattes derefter med ett nytt stycke
och kött lades å nyo på det och uppåts igen af gamarne, utan
att de upptäckte den gömda massan, på hvilken de trampade.
Dessa förhållanden intygades med sex personers underskrifter utom
mr. Bachmans egen.
Ofta, när jag lagt mig ned för att hvila på de öppna slät-
terna och såg uppåt, har jag märkt gamar, som seglade genom
luften på betydlig höjd. Der landet är slätt, tror jag icke, att en
person, vare sig att han går eller rider, vanligen med någon upp-
märksamhet betraktar en större rymd af himmeln än femton grader
öfver horisonten. Om så är förhållandet och gamen flyger på en
höjd af emellan 3—4000 fot, skulle, innan han kunde komma
inom synhåll, afståndet till honom i rak linie från betraktarens
öga uppgå till mera än en tredjedels mil. Skulle man icke då
lätt kunna förbise honom? När ett djur dödas af en jägare i en
enslig dal, månne han icke då hela tiden kan ofvanifrån öfver-
vakas af den skarpsynta fågeln? Och förkunnar icke det sätt,
hvarpå han sänker sig, för alla gamar inom hela området att
deras byte är nära till hands?
När kondorerna i en flock alltjemt kretsa omkring samma
fläck, är deras flygt vacker, och jag kan aldrig erinra mig att
jag någonsin sett en af dessa fåglar slå med vingarne, utom då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
