Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då jag visste, att der icke funnos några rofdjur, önskade jag gerna
få veta hvad som hämmat deras i början snabba förökning. Det
är oundvikligt att förr eller senare någon hämmande kraft skall
uppträda på en inskränkt ö; men hvarföre har hästarnes förök-
ning blifvit hämmad förr än hornboskapens? Kapten Sullivan
gjorde sig mycket omak för att utforska detta för min räkning.
De här anstälda gauchos tillskrifva detta hufvudsakligen den om-
ständigheten, att hingstarne alltjemt ströfva omkring och tvinga
stoen att följa sig, vare sig att fölen äro i stånd att komma med
eller icke. En gaucho berättade för kapten Sullivan, att han sett
en hingst, som en hel timme häftigt sparkade och bet ett sto,
tills han tvang henne att lemna sitt föl åt dess öde. Kapten
Sullivan kan så till vida bekräfta denna märkliga uppgift, som
han flera gånger funnit döda föl, men aldrig sett någon död kalf.
Dessutom hittar man oftare döda kroppar af fullvuxna hästar, lik-
som om de voro mera utsatta för sjukdomar och olyckshändelser
än hornboskapen. Till följe af den mjuka marken växa ofta deras
kofvar oregelbundet till betydlig längd och detta förorsakar lamhet.
De rådande färgerna äro rödskimligt och jerngrått. Alla på ön
födda hästar, både vilda och tama, äro småvuxna, fast eljest i
godt skick; och rasen har förlorat så mycket af sin ursprungliga
styrka, att de ej duga till att fånga den vilda hornboskapen med
lasson, hvarföre man måste underkasta sig den stora utgiften att
införa nya hästar från Plata-staterna. I framtiden kommer sanno-
likt södra halfklotet att få sin egen ras af Falklands-”ponies”,
liksom det norra har sina små hästar från Shetlands-öarne.
Såsom jag förut har anmärkt, tyckes hornboskapen, i stället för
att urarta såsom hästarne, hafva tilltagit i storlek; också är den
mycket talrikare än dessa. Kapten Sullivan säger mig, att den
varierar mycket mindre till sin allmänna skapnad och till hornens
form, än den engelska boskapen. De äro mycket olika till färgen
och det är en märkvärdig omständighet, att olika färger äro rå-
dande på olika delar af denna lilla ö. Omkring Osborne-berget, på
en höjd af 1,000—1,500 fot öfver hafvet, är vid pass hälften af
hjordarne svartgrå eller blygrå, en färg som icke är vanlig på andra
delar af ön. Yid Port Pleasant råder mörkbrunt och återigen
söder om Choiseul-sundet (som nästan skiljer ön i två delar) äro
hvita djur med . svarta hufvuden och fotter de vanligaste; öfver-
allt får man likväl se svarta djur och några fläckiga. Kapten
Sullivan anmärker, att skilnaden mellan de särskilta färgerna var
så tydlig, att då man såg efter hjordarne vid Port Pleasant lik-
nade de på långt håll svarta fläckar, medan deremot de söder om
Choiseul-sund liknade hvita fläckar på kullarnes sidor. Samme man
— SIS®
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>