Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 SANTA CRUZj PATAGONIEN OCH FALKLANDS-ÖARNE. [kap. IX.
är sannolikt ganska stort, emedan remnorna emellan de understa
styckena längesedan måste hafva blifvit fylda med sand. Bredden
af dessa stenbäddar vexlar från några hundra fot till en sjettedels
mil, men den torfviga marken inkräktar dagligen på deias bräddar
och’ bildar äfven holmar, der några stycken råka ligga tätt invid
hvarandra. I en dal söder om Berldey-sund, hvilken några af
vårt sällskap kallade för ”den stora stenblocksdalen” var man
tvungen att öfvergå en sammanhängande sträcka af en tredjedels
fjerdingsvägs bredd genom att hoppa från den ena hvassa stenen
till den andra. Styckena voro så stora, att jag utan svåiighet
fann skydd under ett sådant, då jag öfverfölls af en regnskur.
Den märkligaste omständigheten med dessa ”stenströmmar”,
är deras ytterst obetydliga fall. På kullames sidor har jag sett dem
slutta i tio graders vinkel mot horisonten, men i några jemna
och breda dalar, är lutningen jemt och nätt så stor, att man kan
tydligt märka den. På en så ojemn yta kunde man icke gerna
komma i tillfälle att mäta lutningsvinkeln, men för att gifva en lätt-
fattlig liknelse kan jag säga, att sluttningen icke skulle hafva
hindrat en engelsk postvagns fart. På somliga ställen lopp en
oafbruten ström af dessa stenblock utåt hela sträckningen af
en dal och sträckte sig ända till kullens topp, der väldiga massor,
hvilka i omfång öfvergingo månget litet hus, stannat, hejdade i
sin fart nedåt. Der lågo äfven de i hvälfningar krökta lagien
hopade på hvarandra likt ruinerna af en stor och urgammal kate-
dral. Då man försöker att beskrifva dessa om mycken omstört-
ning vittnande naturscener, frestas man att gå från en liknelse
till en annan. Vi kunna föreställa oss att strömmar af hvit lava
runnit ned från flera punkter på bergen till det lägre landet och
att de, när de stelnat, genom något ofantligt jordskalf sönderrem-
nat i otaliga stycken. Uttrycket ”stenströmmar”, som genast föll
hvar och en in, bibringar samma föreställning. Dessa ställen
blifva ännu mera ovanliga genom sin motsats till de angrän-
sande kullarnes låga, afrundade former.
På högsta spetsen af en höjdsträcka (omkring 700 fot öfver
hafvet) gjorde jag ett intressant fynd i ett stort bågformigt stycke,
som låg på sin konvexa sida eller med bågen nedåt. Skola vi
antaga att det rent af kastats upp i luften och sålunda vändts
omkring? Eller ännu sannolikare, att det fordom fans en del af
samma stycke, som låg högre än den punkt, på hvilken detta
minnesmärke efter en stor naturrevolution nu hvilar? Då de i
dalarne liggande styckena hvarken äro afrundade eller remmorna
fylda med sand, måste vi draga den slutsatsen, att den våldsamma
tidsperioden inföll sedan landet blifvit lyftadt öfver hafvets yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
