Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.] DE OM BORD PA BEAGLE VARANDE ELDSLÄNDARNE. 183
Två karlar, af hvilka en dog af smittkopporna i England, en gosse
och en liten flicka medtogos från Eldslandet, ock vi hade nu om
bord York Minster, Jemmy Button hvars namn (button = knapp)
antyder hans köpeskilling och Fuegia Basket. York Minster var
en fullvuxen, kort, tjock och stark karl med ett inbundet, tyst-
låtet, grällystet och, när han retades, ytterst våldsamt lynne.
Hans tillgifvenhet för ett par vänner om bord var mycket stark,
hans förstånd var godt. Jemmy Button var en allmän gunstling,
men likaledes häftig; och uttrycket i hans ansigte angaf genast
hans ömtåliga lynne. Han var glad och skrattade ofta och hyste
synnerligt medlidande med den, som led af någon vånda. Sålunda
var jag ofta något sjösjuk när sjön var stormig, och han brukade
då komma till mig och i klagande ton säga: ”Stackars, stackars
karl”; men då han lefvat så mycket på vattnet, så var den före-
ställningen, att någon kunde vara sjösjuk, allt för löjlig, och han
var vanligtvis tvungen att vända sig bort för att dölja ett små-
leende eller ett skratt, och derefter upprepade han sitt ”Stackars,
stackars karl!” Han hade en stark fosterlandskärlek, och han be-
römde gerna sin egen stam och sitt land, i hvilket, såsom han
sant uttryckte sig, ”det var fullt med träd”; men han uttryckte
sig föraktligt om alla andra stammar, och förklarade stolt, att i
hans land fans ingen djefvul. Jemmy var undersätsig, tjock och
fet, men fåfäng öfver sitt utseende, så att han ständigt gick med
handskar, hade håret väl klippt och blef ledsen när hans väl bor-
stade skor nedsmutsades. Han ville gerna beundra sig sjelf i en
spegel och en liten glad indiangosse från Rio Negro, som vi hade
om bord några månader, märkte snart detta och brukade göra
narr af honom derför. Jemmy, som alltid var något afundsjuk
öfver den välvilja som visades denna lilla gosse, tyckte alls icke
om detta och sade med en föraktlig knyck på hufvudet, ”För
mycket upptågsmakare”. När jag nu betänker alla hans goda
egenskaper, förefaller det mig mycket underligt, att han skulle ha
tillhört samma ras och tvifvelsutan haft samma skaplynne som de
eländiga, lågt stående vildar, hvilka vi först mötte här. Fuegia
Basket, slutligen, var en nätt, blygsam, förbehållsam, ung flicka
med ett temligen behagligt, men stundom trumpet ansigtsuttryck
och med mycket snabb fattningsgåfva, i synnerhet för språk.
Detta visade hon, då hon lärde sig litet portugisiska och spanska,
när hon en kort tid lemnades i land i Rio Janeiro och Monte
Video, samt i hennes kännedom af engelskan. York Minster var
mycket svartsjuk om man visade henne någon uppmärksamhet, ty
det var tydligt att han beslutit att gifta sig med henne, så snart
som de kommit i land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
