- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
187

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1832.] CAP HORN.–– WIGWAM-BUGTEN. 187
kommo vi påföljande dagen i sigte af Barnevelts och ilande förbi
Cap Deceit med dess klippspetsar, omseglade vi omkring klockan tre
det väderbitna Cap Horn. Aftonen var lugn oeh klar, och vi
hade en vacker utsigt öfver de omgifvande öarne. Cap Horn
fordrade likväl sin gärd af oss och innan natten skickade han en
storm rakt stick i stäf Vi höllo ut till sjös och angjorde dagen
derpå åter land, då vi på vår lovartsida sågo denna ryktbara udde
i sin verkliga gestalt, höljd i dimma och dess töckniga konturer
omgifna af yrande vattenmassor. Stora, svarta moln framjagade
öfver himmeln och regnbyar, blandade med hagel, rusade förbi oss
med den ytterliga häftighet, att kaptenen beslöt löpa in i Wigwam-
bugten. Detta är en liten treflig hamn, icke långt från Cap Horn,
och här ankrade vi julaftonen, i smult vatten. Det enda som
påminde oss om stormen utanföre, var då och då en stormil från
bergen, som kom fartyget att rycka på sina ankare.
Den 25 december. — Tätt invid bugten reser sig ett spet-
sigt berg, kalladt Katers-spets, till 1,700 fots höjd. De omgif-
vande öarne bestå alla af kägelformiga grönstensmassor, stundom
i förening med oregelbundnare kullar af genom hetta förvandlad
lerskifEer. Denna del af Eldslandet kan anses som yttersta andan
af den sänkta bergskedja, hvarpå jag redan förut antydt. Bugten
har sitt namn ”Wigwam” af några eldsländares bostader, ehuru
hvarje vik i grannskapet med lika stort skäl skulle kunna sa ka -
las; ty då invånarne hufvudsakligen lefva af skaldjur, måste de
ständigt ombyta vistelseorter, fastän de efter vissa tidsförlopp
återvända till samma ställen, livilket är tydligt af de högar a
gamla skal, hvilka ofta uppgå till flera hundra centner i vigt.
På långt håll kan man urskilja dessa högar på denlifliga grönskan at
vissa växter, hvilka alltid växa på dem. Bland dessa kunna nam-
nas det vilda sellerit och skjörbjuggsörten, två mycket nyttiga
växter, hvilkas gagn ännu icke blifvit upptäckt af infodmgarne.
Eldsländarens hydda liknar en hövålm till form och storlek.
Den består endast af några få afbrutna grenar, som äro nedstuckna
i märken och på ena sidan mycket ofullständigt tackta med nagra
få grästorfvor och vass. Det hela kan icke vara en timmas verk;
också begagnas det endast några få dagar. Vid Goeree-reMen
såg jag ett ställe, der en af dessa nakna mempskor hade sofvit,
och som icke lemnade henne det ringaste mera skydd an en
hares läger. Karlen lefde tydligt ensam och York Minster sade
att han var en ”mycket dålig karl” och att han. sannolikt hade
stulit något. På vestkusten äro likväl hyddorna något bättre, ty
de äro täckta med skälskinn. Vi qvarhöllos här nagra dagar af
det dåliga vädret. Luftstrecket är dåligt nog; sommarsolstandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free