Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.]
VILDÄKNES ÖMKLIGA BELÄGENHET. 189
game i detta land, gifva en märklig beskrifning på tillståndet hos
en skara af etthundrafemtio vildar på vestkusten, hvilka voro
mycket utmagrade och i stor nöd. Flera på hvarandra följande
stormar hindrade qvinnorna att samla skaldjur på klipporna och
de kunde ieke ro ut i sina kanoter för att fånga skälar. En liten
skara af desse män begaf sig då ut en morgon och de andra vildarne
förklarade för honom, att de skulle ut på en fyra dagars färd efter
föda. Vid deras återkomst gick mr. Low emot dem och fann dem
i hög grad uttröttade, i det hvar karl bar ett stort fyrkantigt
stycke ruttet hvalspäck med ett hål midt uti, hvarigenom de hade
stuckit hufvudet, liksom gauchos genom sina ponchos eller kappor.
Så snart späcket blifvit infördt i en hydda, afskar en gubbe tunna
skifvor, och sedan han mumlat några ord öfver dem, stekte han
dem en minut, samt utdelade dem åt det uthungrade sällskapet,
som under tiden iakttog en djup tystnad. Mr. Low tror att vil-
darne såsom en nödhjelp i hungersnöd nedgräfva i sanden stora
stycken af döda hvalar, när några sådana drifvit i land, och en
infödd pojke, som vi hade om bord, hittade en gång på ett dylikt
nedgräft förråd. De olika stammarne äro menniskoätare, när de
råka i krig med hvarandra. Af sammanstämmande, men af hvar-
andra oberoende intyg af den gosse, som mr. Low tog med sig
och af .Tommy Button, är det blott alltför sant, att vildarne,
när de om vintern ansättas af hunger, döda och uppäta de gamla
qvinnorna förr än de döda sina hundar; och när mr. Low frågade
gossen hvarföre de gjorde så, svarade han honom, att ”Hundar
fånga uttrar, gamla qvinnor inte”. Denne gosse beskref det satt
hvarpå de dödas, genom att hållas öfver rök och sålunda qväfvas.
Han härmade deras skri, såsom någonting roligt och beskref de
delar af deras kropp, som ansågos vara bäst att ata. ba ryslig
en sådan död måste vara under deras vänners och slagtmgars
händer, så är det ännu pinsammare att tänka sig de gamla-qvm-
nornas bäfvan, när hungern börjar ansätta stammen. De sades da
ofta springa bort till bergen, dit de dock eftersattes af karlame
och fördes tillbaka till slagtbänken vid sina egna eldstader!
Kapten Fitz Boy kunde aldrig förvissa sig om eldslandarne
hade någon bestämd tro på ett lif efter detta. De begrafva sma
döda än i hålor och än i bergsskogarne; men vi kanna icke deras
ceremonier dervid. Jemmy Button ville icke ata landfaglar, eme-
dan de ”äta döda menniskor”; och vildarne tala icke gerna om
sina döda vänner. Vi liafva icke något skäl att tro att de iakt-
taga några slags religiösa bruk, ehuru måhända det ofvan omta-
talade mumlandet af den gamle mannen innan han utdelade det
ruttna späcket till sitt uthungrade följe torde vara någonting di a .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
