Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 ELDSLANDET. [kap. jr.
Hvarje slägt eller stam har en trollkarl eller besvärjare och läkare,
hvilkens åliggande vi aldrig kunde få klart reda på. Jemmy trodde
på drömmar, ehuru, såsom jag nämt, icke på djefvulen; men jag
tror icke att våra eldsländare voro stort vidskepligare än somliga
af våra sjömän, ty en gammal qvartermästare trodde fullt och
fast att de många, svåra stormar, som vi råkade ut för utanför
Gap Horn, förorsakades, emedan vi hade eldsländarne om bord.
Den mesta tillstymmelse till någon religiös känsla som jag för-
märkte var, när mr. Bynoe sköt några mycket små andungar för
att stoppa upp dem, och York Minster dervid på det högtidligaste
förklarade, ”Ack, mr. Bynoe, mycket regn, snö, blåsa mycket”. Detta
skulle tydligen bli ett vedergällande straif derföre, att man öd-
slade med det, som kunde tjena till menniskors föda. Han berät-
tade också på ett förvirradt och upprördt sätt, att hans broder en
dag återvände för att taga vara på några fåglar, som han hade
lemnat på kusten, och dervid märkte några fjädrar, som blåste om-
kring. Hans broder sade (York efterhärmade hans sätt) ”Hvad
detta?” och i det han kröp framåt, tittade han ned öfver klip-
pan och såg ”vild man” som plockade hans fåglar. Han kröp
litet närmare och nedslungade derpå en stor sten och dödade ho-
nom. York försäkrade att stormar rasade och mycket regn och
snö föll en lång tid efteråt. Så vidt vi kunde förstå, tycktes han
anse elementerna sjelfva, som de hämnande makterna; och det är
i detta fall tydligt huru naturligt elementerna skulle blifva per-
sonifierade, hos en ras som vore litet mera framskriden i odling.
Det har alltid synts mig högst hemlighetsfullt, hvilka de ”elaka,
vilda männen” voro. Af hvad York sade, när vi funno stället,
hvilket liknade en hares läger och der en ensam person sofvit
natten förut, skulle jag förestält mig att de voro tjufvar, som
bortdrifvits från sina stammar; men andra dunkla yttranden kom-
rno mig att betvifla detta. Jag har derföre ibland tänkt mig,
att den sannolikaste förklaringen är, att de voro vansinnige.
De olika stammarne hafva ingen styrelse eller höfding. Lik-
väl är en hvar af dem omgifven af andra fiendtliga stammar, som
tala olika dialekter, och äro skilda från hvarandra endast genom
ett obebodt bälte eller neutralt område. Orsaken till deras krig
tyckes vara lifsuppehället. Deras land är en söndersplittrad massa
af vilda klippor, höga berg och onyttiga skogar och dessa skådas
genom dimmor och ständiga stormar. Det beboeliga landet är
inskränkt till stenarne på stranden, och vid anskaffandet af sin
föda nödgas de oupphörligt vandra från det ena stället till det
andra ; och så brant är kusten, att de endast kunna förflytta sig
i sina usla kanoter. De kunna icke erfara känslan af att ega ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
