- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
197

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1833.] ELDSLÅNDAENES BOSÄTTNING. 197
förråd, ty hans engelska var mycket bristfällig. Det var på en
gång löjligt och Ömkligt att höra honom tala till sin vilde bror
på engelska och derefter med ett ”no sabe?” på spanska fråga honom,
om han förstod honom eller ieke.
Allting aflopp fredligt under de tre påföljande dagarne, hvar-
under vi gräfde trädgårdame och bygde hyddorna. Vi’ upp-
skattade antalet af infödingar till omkring hundratjugu. Qvin-
norna arbetade dugtigt, medan männen ströko omkring hela långa
dagen och gåfvo akt på oss. De bådo om allt, hvad de sågo
och stulo allt hvad de kunde komma öfver. De voro förtjuste
öfver våra dansar och sånger och voro synnerligen roade af att
se när vi tvättade oss i en förbiflytande bäck; eljest fastade de
icke synnerlig uppmärksamhet vid någonting, icke en gång vid
våra båtar. Af allt hvad York såg under sin frånvaro hemifrån,
tycktes ingenting hafva förvånat honom så mycket, som anblicken
af en struts vid Maldonado; ty han kom springande andfådd af
förvåning till mr. Bynoe, med hvilken han var ute och gick: ”Åh
mr. Bynoe! åh, fågel alldeles samma som häst”. Så mycket än
vår hvita hud förvånade vildarne, så gjorde enligt mr. Lows ut-
sago en neger, hvilken var kock på ett skälfångarfartyg, det i ännu
högre grad; ty den stackars karlen öfverfölls med skrän och hojt-
ningar, så att han aldrig mer ville gå i land. Allting fortgick
så lugnt, att några af officerarne och jag gjorde långa fotvandringar
till de omgifvande höjderna och skogarne. Men den 27:e för-
svunno plötsligt alla qvinnor och barn. Vi voro alla oroliga här-
öfver, då hvarken York eller Jemmy kunde förklara orsaken.
Några trodde att de hade blifvit skrämda, af att vi aftonen förut
hade rengjort och aflossat våra bössor; andra åter att det var till
följe deraf, att en gammal vilde blifvit så uppbragdt, att han
helt kallt spottat skildtvakten i ansigtet, när han af denne till-
sades att hålla sig på längre afstånd, och derefter genom de åt-
börder, som han utförde öfver en sofvande eldsländare, tydligt
visat, såsom man sade, att han skulle ha lust att sönderskära och
uppäta karlen. Kapten Fitz Roy ansåg det derföre rådligast för
oss att tillbringa natten i en bugt, som låg en half mil längre
bort, för att undvika möjligheten af en sammanstötning, hvilken
skulle haft en olycklig utgång för så många vildar. Matthews
beslöt med sin vanliga lugna fasthet, som var så anmärkningsvärd
hos en person, hvilken efter hvad det tycktes egde ringa karakters-
styrka, att stanna hos eldsländarne, hvilka ej hyste någon oro
för sig sjelfva; och sålunda lemnade vi dem för att upplefva sin
första grufliga natt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free