Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 MAGELHAENS SUND.––-SYDKUSTERNAS KLIMAT. [kap. xi.
förtärdes före potatesens införande derstädes, rötterna af en orm-
bunke, till stor myckenhet. Nu för tiden tror jag, att Eldslandet
är det enda land i verlden, der en kryptogam utgör ett vigtigt
födoämne.
Såsom man kunde hafva väntat sig af beskaffenheten af detta
lands luftstreck och växtverld, är dess fauna mycket fattig. Af
däggdjur finnas, utom hvalar och skälar, en flädermus, ett slags
rätta (.Rheitrodon chinchilloid.es), två verkliga råttarter, en Cteno-
mys, beslägtad med eller samma art som tucutucon, två räfvar
{Gams magellanicus och C. Azarce), en hafsutter, guanacon och en
hjort. Flertalet af dessa arter bebo endast de mera torra, ödsliga
delarne af landet och hjortarten har man aldrig sett söder om
Magelhaens sund. Då man ser, huru på ömse sidor om sundet
äfvensom på några kringliggande öar, klintarne, hvilka bestå af
lös sandsten, lera och grus, i allmänhet svara emot hvarandra, så
blir man starkt frestad att antaga, det landet en gång hängde
ihop och sålunda tillät så späda och svaga djur, som tucutucon
och rheitrodon att komma öfver. Motsvarigheten hos klintarne är
likväl långt ifrån att bevisa något forntida samband, emedan dylika
klintar vanligen bildas till följe af genomskärningen af sluttande
aflagringar, hvilka före landets höjning hopat sig vid de dåvarande
stränderna. Likväl är det ett märkvärdigt sammanträffande, att
af de två stora öar, hvilka genom Beagle-kanalen afskurits från
det öfriga Eldslandet, den ena har klintar, som besta af ett ämne,
hvilket kan kallas lagradt alluvium, som ligga midt emot liknande
på motsatta sidan af kanalen, under det att den andra ön ute-
slutande innefattas af kristallinska bergarter af urgammal bildning.
På den förra, kallad Navarin-ön, finnas både räfvar och guanacos,
men på den senare kan jag på Jemmy Buttons utsago försäkra,
att intetdera af dessa djur förekommer, ehuru öarna äro af full-
komligt lika beskaffenhet och skiljas endast af en kanal, som
är blott en knapp tolftedels mil bred.
De dystra skogarne bebos af få fåglar. Då och då får man
höra det klagande lätet af en jätte-flugsnappare med hvit tofs
(Myiohius albiceps), som håller sig dold i toppen af de högsta
träden, och mera sällan det högljudda, sällsamma skriet af en svart
hackspett, med vacker, skarlakansröd kam på hufvudet. En liten,
mörkfärgad gärdsmyg (Scytalopus magellanicus) hoppar på ett
smygande sätt bland den insnärjda massan af kullfallna och mult-
nade stammar. Men en trädkrypare {Oxyurus tupinieri) är den
vanligaste fågeln; och man råkar honom i bokskogarne, högt uppe
och lågt nere, i de mörkaste, fuktigaste och mest ogenomträngliga
klyftor. Denna lilla fågel tyckes likväl tvifvelsutan vara talrikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
