- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
211

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1834.] DJURLIF. 211
än han verkligen är, till följe af hans vana att med synbar ny-
fikenhet följa dem, som komma in i dessa tysta skogar, hvarvid
han alltjemt låter höra ett sträft qvittrande, der han flaxar från
tiäd till tiäd, på några få fot från vandrarens ansigte. Det är
långt ifrån att han önskar sig den vanliga trädkryparens (Certliia
familians) anspråkslösa gömställe; icke heller springer han liksom
denne uppför trädstammarne, utan hoppar flitigt omkring, på en
ärlas vis, och söker efter insekter på hvarje qvist och gren. I de
öppnaie trakterna förekomma tre eller fyra finkarter, en trast, en
stare (eller Icterus) två Opetiorhyncher samt åtskilliga hökar och
ugglor.
Ett utmärkande drag i detta lands fauna är frånvaron af
alla slags reptilier, hvilket äfven är fallet på Falklands-öarne. Jag
stöder detta påstående icke blott på min egen iakttagelse, utan
jag hörde det af de spanska invånarne på det senare stället, och
af Jemmy Button med afseende på Eldslandet. På stränderna af
S:ta Clruz, på 50° sydlig bredd, såg jag en groda, och det är icke
osannolikt att dessa djur, äfvensom ödlor, kunna finnas så långt i
söder, som till Magelhaens sund, der landet bibehåller Patagoniens
skaplynne; men inom Eldslandets fuktiga och kalla område före-
kommer ingen enda. Att luftstrecket icke skulle passa för sådana
ordningar, som ödlor, kunde man väl vänta sig; men detta var
icke så tydligt med afseende på grodorna.
Skalbaggar förekomma i mycket litet antal, och det dröjde
länge innan jag kunde öfvertyga mig att ett land lika stort som
Skottland, betäckt med växter och med omvexlande lägen, skulle
vara så fattigt. De få arter, som jag fann, voro alparter (Harpa-
lidce och Heteromid.ee) som lefde under stenar. De växtätande
Chrysomeliderna, hvilka äro. så utmärkande för tropikerna, saknas
här nästan helt och hållet *
**. Jag såg mycket få flugor, fjärilar
och bin, samt inga syrsor eller rätvingar. Jag fann några få
vattenskalbaggar i vattenpussarne, men inga sötvattenssnäckor.
Succinea tyckes i början vara ett undantag, men här måste man
kalla henne en landsnäcka, ty hon lefver på det fuktiga gräset
långt från vatten. Landsnäckor kunde endast samlas i samma
alplika lägen, som skalbaggarne. Jag har ofvanföre framstält mot-
* Jag tror att jag måste undantaga en alpinsk Haltica och en enda
Jtelasoma-art. Mr. Waterhouse säger mig att af Harpalidm finnes 8—9
arter, ehuru de flesta hafva mycket egendomlig form; af Heteromera 4 eller
5 arter; af Rhyncophorae 6 eller 7; och en art i hvar och en af följande
familjer: Staphylinidae, Elateridie, Cebrionidae, Melolonthidffl. Arterna i de
andra ordningame äro ännu fåtaligare. I alla ordningar är individernas fåtal
ännu märkligare än arternas. De flesta skalbaggarne hafva blifvit noggrant
beskrifna af Waterhouse i ”Annals of Nat. Hist.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free