Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1834.] ÅTERBLICK. 223
så långt åt vester, skulle vara ”nästan lielt och hållet betäckt med
ständig snö” och skulle hafva hvarje vik slutande med isklintar,
från hvilka stora massor årligen lossnade. Denna ö skulle endast
kunna framvisa litet mossa, gräs och en pimpinella, medan en
fältpiplärka skulle vara dess enda landinvånare. Från vårt nya
Cap Horn i Danmark, skulle en knappast hälften så hög bergs-
kedja som Alperna sträcka sig i rak linie söderut, och på dess
vestra sida skulle hvarje djup hafsfjord sluta med ”branta och
förvånande glacierer”. Dessa ensliga fjordar skulle ofta genljuda
af isens fall och lika ofta skulle stora vågor rusa fram långs med
deras kuster. Talrika isberg, somliga höga som kyrktorn och
stundom belastade med ”ej oansenliga klippstycken” skulle stranda
på de utanför liggande holmarne; och tid efter annan skulle häf-
tiga jordskalf nedstörta väldiga ismassor i det nedanför liggande
vattnet. Slutligen skulle några missionärer, som försökte att fram-
tränga i en lång hafsfjord, se de icke särdeles höga kringliggande
bergen nedsända sina många, stora isströmmar till hafskusten och
deras båtfärd skulle hindras af de otaliga, simmande isbergen,
några små och andra stora; och detta skulle hafva tilldragit sig
på vår 22 juni och der Geneversjön nu utbreder sig!
* I första upplagan och i tillägget dertill har jag lemnat några upp-
gifter angående förflyttandet af stenblock och isberg i södra ishafvet.
Detta ämne har nyligen förträffligt blifvit behandladt af mr. Hayes i
”Boston Journal”; men författaren tyckes icke veta om ett fall, som jag
uppgifvit, om ett jättestort flyttblock, hvilket låg inbäddadt i ett isberg på
södra ishafvet, på åtminstone sexton mils afstånd från något land och kan-
ske mycket längre. I tillägget har jag utförligt afhandlat sannolikheten af
att isberg, när de strandat, skulle ha rofilal; och polerat klippor, liksom gla-
ciererna, en sannolikhet, som man då knappast hade tänkt på. Detta är
nu en mycket allmänt antagen förmodan och jag kan icke värja mig från
den tanken, att den skulle kunna tillämpas på sådana fall, som de i Jura.
Dr. Richardson har försäkrat mig, att isberg i Nordamerika skjuta framför
sig småstenar och sand, samt lemna den släta klippbottnen alldeles bar.
Det är knappast möjligt att betvifla det sådana hällar icke skulle poleras
och repas i samma riktning, som de rådande strömmame gå. Sedan jag
skref nämde tillägg, har jag i Norra Wales sett glacierers och simmande
isbergs verkningar jemte hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
