Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835.]
GRANIT-BERG. 251
vifta med en skjorta och en bät utsändes, hvilken återkom med
två främmande sjömän. Sex man hade rymt från en amerikansk
hvalfångare och hade landat något söderut i en båt, hvilken strax
efteråt slogs i stycken af bränningen. De hade nu under fem-
ton månader vandrat af och an utmed kusten, utan att veta hvil-
ken väg de skulle gå eller hvarest de voro. Hvilken särdeles lyck-
träff var det icke att denna hamn nu upptäcktes! Hade icke den-
na hamn varit, så hade de måhända fått vandra till dess de blif-
vit gamla män och slutligen omkommit på denna öde kust! Deras li-
danden hade varit mycket stora och en af de sex hade mistat
lifvet genom ett fall från klipporna. De nödgades stundom skil-
jas åt för att söka föda och detta förklarade den enslige mannens
bädd. Då man besinnar hvad de hade utstått, anser jag att de
hade hållit väl reda på tiden, ty de hade endast förlorat fyra dagar.
Den 30 december. — Vi ankrade i en liten, treflig bugt vid
foten af några höga berg vid norra ändan af Tres Montes. E -
ter frukosten påföljande morgonen besteg några bland oss ett at dessa
berg, hvilket var 2,400 fot högt. Utsigten var märklig. Bergs-
kedjans hufvudmassa bestod af stora, massiva, tvärbranta granit-
massor, hvilka sågo ut som om de varit samtidiga med verldens
skapelse. Graniten öfverlagrades af glimmerskiffer och denna hade i
tidernas längd vittrat i besynnerliga, fingerlika spetsar. Dessa begge
bildningar, hvilka sålunda voro skiljaktiga till sm form över-
ensstämde deri, att de voro nästan blottade pa all växtlighet. Den-
na kalhet var något ovanligt för våra ogon, som sa lange vant
vana vid åsynen af en nästan oafbruten skog a moi cBiona
Jag fann mycket nöje i att undersöka dessa bergs bygnad.
invecklade och höga bergskedjorna hade ett statligt utseende a
varaktighet, men voro lika gagnlösa både for menmskan och alk
andra djur. Graniten är klassisk mark för geologen; ty till fJ a
dess vidsträckta utbredning och dess vackra och tata sammansattn ng
är det få bergarter som blifvit tidigare kända an denna. G am n
har kanske gifvit anledning till flera tvister ofver UPP“’
än någon annan bildning. Vi finna den vanligen utgöra grund-
berget och huru den än uppkommit, så veta vi att den >
pan utgör det djupaste lagret, till hvilket menmskan har nedtimgt
Det som utgör gränsen för menniskans kunskap rörande nago ^
ämne har ett högt intresse, hvilket kanske stegras genom det naia
granskapet, som denna gräns ^^“^f^eremcmier, som
55~,t TJSS
ningar; en .vä, n.rdvee.Ug *“d,S“ . t.
det böi-jande året. Gud ske lof, att vi iclre aio uoi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
