Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 CHILOE OCH CHONOS-ÖAKNE. [KAP. XIII.
slutet på det* utan hopppas då vara i Stilla hafvet, livarest det
blåa hvalfvet öfver en säger oss, att det fins en himmel, ett något
ofvan molnen öfver våra hufvuden.
Då nordvestvindarne voro ihållande under de följande fyra
dagarne, lyckades vi blott segla öfver en stor vik och ankrade der-
efter i en annan trygg hamn. Jag följde vår kapten i en båt till
innersta ändan af en djup fjord. Den mängd skälar, som vi sågo
under vägen, var alldeles förvånande; ty hvarje slät klipphäll och
delar af stranden voro betäckta med dem. De tycktes vara af ett
kärligt sinnelag, och lågo hopade i djup sömn liksom en skock svin;
men till och med svin skulle ha blygts för deras smuts och för
den vidriga stank, som spreds från dem. Hvarje flock vaktades
af kalkongamens tåliga, men olycksbådande öga. Denna vämjeliga
fågel med sitt kala, skarlakansfärgade hufvud, danadt för att rota
bland ruttnande kött, är mjmket vanlig på vestkusten och deras
uppvaktning hos skälarne visar hvad slags föda de lita på. Vi
funno att vattnet (sannolikt blott på ytan) var nästan sött, hvil-
ket förorsakades af de många bäckar, livilka i form af vattenfall
föllo ned i hafvet utför de branta granitbergen. Sötvattnet lockar
fiskar och dessa föra med sig en mängd tärnor, måsar och två
kormorantarter. Vi sågo äfven ett par af den vackra, svarthalsiga
svanen och några små hafsuttrar, hvilkas skinn värderas så högt.
På återvägen hade vi åter förlustelsen att se den brådstörtade fart,
hvarmed både de gamla och unga skälarne tumlade i vattnet, när bå-
ten for förbi. De komnio likväl snart åter upp till ytan och följde
oss med utsträckta halsar, som uttryckte stor förundran och nyfikenhet.
Den 7 januari. — Sedan vi seglat långs med kusten, ank-
rade vi vid norra ändan af Chonos-arkipelagen, i Lows hamn, der
vi stannade en vecka. Öarne bestodo här, liksom vid Chiloe, af en
lagrad, lös, strandbildning och växtligheten var följaktligen yppigt
skön. Skogarne sträckte sig ända ned till vattenbrynet alldeles på
samma vis, som ett ständigt grönskande buskage öfver en sand-
gång. Från ankarplatsen njöto vi äfven af en praktfull utsigt af
fyra, stora snöklädda käglor på Cordilleran, ”el famoso Corcovado”
deri inbegripen. Bergskedjan sjelf hade på denna breddgrad så
obetydlig höjd, att få delar deraf syntes öfver de närliggande
holmarnes toppar. Vi råkade här på ett sällskap af fem personer
från Caylen, ”kristenhetens ände”, hvilka i afsigt att fiska, på ett gan-
ska äfventyrligt vis hade i sin eländiga båt öfverfarit den öppna
hafsrymd, som skiljer Chonos från Chile. Dessa öar skola sanno-
likt inom en kort tid bli befolkade liksom de, hvilka ligga invid
Chiloes kust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
