Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835.] FÅRD TILL CUCAO. 261
att de voro sådana kunde man tydligen se af de fattigare indi-
anernas beteende emot dem. Vid Chonchi veko vi af in åt ön och
följde labyrintiskt slingrande stigar, stundom genom praktfulla skogar
ocli stundom genom vackra odlade ställen, rika på växande säd och
potates. Detta vågforiniga, skogbevuxna land, som till en del var
odladt, erinrade mig om de vildare delarne af England och hade
derföre en i mina ögon högst fängslande anblick. I Vilinco, som
är beläget på stränderna af insjön Cucao, voro endast några få
åkerfält odlade och alla invånare tycktes vara indianer. Denna
insjö är två mil lång och går i östlig och vestlig riktning. Till
följe af lokala förhållanden blåser hafsvinden mycket regelbun-
det om dagen, men lägger sig under natten. Detta har gifvit upp-
hof till besynnerligt öfverdrifna berättelser; ty såsom företeelsen
lieskrefs för oss i San Carlos, var den rent af ett underverk.
Vägen till Cucao var så dålig, att vi beslöto gå om bord på
en periagua. Kommendanten tillsade derföre på det mest pockande
vis sex indianer att laga sig i ordning att ro oss öfver, utan att
han värdigades säga dem, om de skulle få betalning eller icke.
Periaguan är en besynnerlig, konstlös båt, men manskapet var ännu
sällsammare; ty jag tror knappast att sex fulare små karlar någon-
sin stigit i en båt tillsammans. De rodde likväl mycket bra och
med glädtigt mod. Den främs^. sittande pladdrade indianska och
uppgaf underliga skrik, liksom en svinherde, hvilken drifver sin
hjord. Vi begåfvo oss åstad med en svag motvind, men uppnådde
likväl Capella de Cucao innan det blef mörkt. På begge sidor om
sjön var landet en enda oafbfuten skog. En ko var om bord på
samma periagua som vi. Det kan i förstone tyckas vara svårt att få
ett så stort djur i en så liten båt, men indianerna verkstälde
saken på en minut. De förde kon till sidan af båten, som kräng-
des emot henne. Derefter lades tvenne åror under hennes buk med
deras ändar hvilande på relingen och med tillhjelp af dessa häf-
stänger kastade de helt behändigt det arma djuret hals öfver huf-
vud i botten af båten och fastbundo henne derefter med rep. I
Cucao funno vi en obebodd hydda, hvilken är prestens bostad,
när han besöker detta kapell. Der gjorde vi upp eld och kokade
vår aftonmåltid och hade det rätt bra.
Distriktet Cucao är den enda bebodda delen på hela vest-
kusten af Chiloe. Det innehåller omkring 30—40 indianfamiljer,
hvilka äro spridda på en sträcka af en mil långs med stranden.
De äro mycket afsöndrade från det öfriga Chiloe och hafva knap-
past något slags handel, utom någon gång med litet olja, som de
få af skälspeck. De äro drägligt klädda i tyger af egen tillverk-
ning och hafva fullt upp med mat. De tycktes likväl vara miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
