Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835.J AFRESA FRÅN C1HIL0E. 263
men aldrig långs med kusten. På sådana färder medföra indi-
anerna endast rostad säd, ocli de äta sparsamt häraf två gånger
om dagen.
Den 26:e. — Vi gingo åter om bord på periaguan och togo
återvägen öfver sjön, samt sutto så upp på våra hästar. Hela
Chiloe begagnade tillfället af det under denna vecka ovanligt vac-
kra vädret, för att rödja marken genom svedjande, så att rökmoln
uppstego öfverallt; men ehuru invånarne voro så trägna med att
på alla håll sätta eld på skogen, märkte jag likväl ingenstädes, att
de hade lyckats göra den vidsträckt. Vi spisade middag med vår
vän kommendanten och framkommo icke till Castro förr än det
blifvit mörkt. Nästa morgon begåfvo vi oss åstad mycket tidigt.
Sedan vi ridit en stund, hade vi från brynet af en brant kulle en
vidsträckt utsigt, (hvilket är’ någonting ovanligt på denna väg)
öfver den stora skogen. Ofvanom skogslinien uppsköt i stolt höjd
Corcovado och den norrut befintliga stora vulkanen med utplattad
topp. Knappast någon annan spets i den långa kedjan visade sin
snöhöljda hjessa. Jag hoppas att det skall dröja länge, innan jag
glömmer denna afskedsblick af den ståtliga Cordilleran, som ligger
midt för Chiloe. Om natten uppslogo vi vårt läger under en moln-
fri himmel och påföljande morgonen framkommo vi till San Carlos.
Vi kommo just i rättan tid, ty innan qvällen böljade det regna starkt.
Den 4 februari. — Vi afseglade fran Chiloe. Under den
sista veckan gjorde jag åtskilliga små utflykter, af livilka en skedde
för att undersöka en stor bädd af nutida snäckor, 350 fot öfver
hafsytan; bland dessa snäckor uppväxte stora skogsträd. En an-
nan gång red jag till Huechucucuy. Jag hade med mig en väg-
visare, som kände landet allt för väl; ty han ville nödvändigt säga
mig ändlösa indianska namn på hvarje liten pynt, bäck och vik.
Liksom på Eldslandet, tyckes indianspråket här vara synnerligen väl
passande för att gifva namn åt de obetydligaste delar af landet.
Troligtvis voro vi alla glada att få säga farväl åt Chiloe och dock
skulle Chiloe kunna anses för en förtjusande ö, om vi blott kunde
glömma vinterns dysterhet och oupphörliga regn. . Det ligger också
någonting mycket tilldragande i dess stackars invånares enfald
och ödmjuka höflighet.
Vi styrde norrut långs med kusten, men till följe af tjockt
väder framkommo vi icke till Valdivia förr än natten till den 8:e.
Påföljande morgon gick båten till staden, hvilken ligger på om-
kring halfannan mils afstånd. Vi följde loppet af en flod, hvar-
vid vi emellanåt foro förbi några kojor och åkerlyckor, som blif-
vit upptagna i den eljest oafbrutna skogen; och ibland mötte vi en
kanot med en indianfamilj. Staden är belägen på flodens låga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
