Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 färd öfver cordilleran. [kap. XV.
tydlig. Om landskapet icke var vackert, så var det åtminstone
märkvärdigt och storartadt. Vi mötte under dagens lopp åtskil-
liga boskapshjordar, hvilka drefvos ned från de högre dalarne i
Cordilleran. Detta tecken till vinterns annalkande påskyndade våra
steg mycket mer, än som var gagneligt för den geologiska under-
sökningen. Vi sofvo i ett hus, som ligger vid foten af ett berg,
på hvars topp grufvorna San Pedro de Nolasko ligga. Sir P. Head
undrar på att grufvor hafva kunnat upptäckas i så ovanliga lägen,
som det kala berget San Pedro de Nolasko; men för det första
äro metallådror i detta land vanligen hårdare, än de dem omslutande
lagren, till följe hvaraf de skjuta upp öfver ytan under bergets
efterhand försiggående afnötning; och sedan känner nästan hvarje
arbetare, isynnerhet i norra delen af Chile, någorlunda till malmer-
nas utseende. Vidare är det i de stora grufprovinserna Coquimbo
och Copiapo mycket ondt om bränsle, så att man letar derefter på
hvarje berg och i hvarje dal, och under dylika letningsfärder hafva
nästan alla de rikaste grufvorna blifvit upptäckta. Chanuncillo,
hvarifrån man under loppet af några år hemtat silfver till ett värde
af många millioner riksdaler, upptäcktes af en person, som kastade
en sten mot sin lastade åsna och då han tyckte att den var myc-
ket tung, tog han upp den och fann den vara full med rent silfver.
Ådran låg icke långt derifrån och sköt upp som en metallkil.
Grufarbetarne bruka äfven om söndagarne taga en jernstör med
sig och ströfva omkring bland bergen. I denna södra del af Chile,
äro de personer, som drifva boskap till Cordilleran och som besöka
hvarje skolgång der litet bete finnes, de vanliga upptäckarne.
Den 20:e. -— Då vi kommo högre upp i dalen, blef, med un-
dantag af några få vackra alpväxter, växtligheten ytterst sparsam,
och man kunde knappast få syn på något enda djur. De höga
bergen, hvilkas toppar utmärktes af några snöfläckar, stodo väl
skilda från livarandra, medan dalarne voro uppfylda med en ofant-
lig massa lagradt alluvium. De drag i de andiska landskapen, som
mest anslogo mig såsom motsatser till hvad jag sett på andra bergs-
kedjor, voro de jemna afsatserna, hvilka stundom utbredde sig till
smala slätter på ömse sidor om dalarne — de bjerta färgerna, för-
nämligast rödt och purpur, hos de ytterst kala och branta porfyr-
kullarne — de stora och sammanhängande, murlikagångfyllnadema—
de tydligt delade lagren, hvilka, der de voro nästan lodräta, bil-
dade de pittoreska och vilda midtelspetsame, men der de voro i
mindre grad lutande, bildade de stora, väldiga bergen i kedjans
utkanter — och slutligen de glatta, kägelformiga hopar af vackert
bjertfärgadt grus, hvilka sluttade uppåt i en skarp vinkel från ber-
gens fot, stundom till en höjd af mer än 2,000 fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
