Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835.] KISELVANDLADE TRÅD. 295
hafva uppskjutit, hade hopats i pä hvarandra följande tunna lager
kring deras stammar och stenen bibehöll ännu intryck af barken.
Det fordrades föga kännedom af geologien, för att tolka den
underbara historia, som denna anblick genast förtäljde, ehuru jag
tillstår, att jag till en böljan blef så förvånad, att jag knappast
kunde tro de tydligaste bevis. Jag såg det ställe, der en lund
af vackra träd en gång vajade sina grenar på stränderna af Atlan-
tiska hafvet, när detta haf, som nu drifvits 120 mil tillbaka, sköljde
foten af Anderna. Jag såg, att de hade skjutit upp ur en vul-
kanisk mark, som hade blifvit lyftad öfver hafsytan och att seder-
mera denna torra mark med sina upprättst&ende träd ånyo ned-
sänkts i hafvets djup. I dessa djup betäcktes det fordom torra
landet med sedimentära aflagringar och dessa åter af ofantliga
strömmar af under hafvet utrunnen lava — af hvilka en enda massa
uppnådde en mäktighet af tusen fot. Dessa flöden af smält sten
samt i vattnet afsatta aflagringar hade sålunda fem gånger skiftes-
vis utbredt sig öfver hvarandra. Det haf, som emottog sådana
väldiga massor, måste hafva varit ofantligt djupt. Men så böljade
de underjordiska krafterna ånyo komma i rörelse och jag såg nu
denna hafsbotten bilda en mer än 7,000 fot hög bergskedja.
Men de motstridande krafter, hvilka alltid äro i verksamhet med
att bortnöta landets yta, hade icke heller slumrat. De väldiga lagei-
massorna hade blifvit genomskurna af många vida dalar, och träden,
som nu blifvit förvandlade till kiselsyra, framsköto ur den vulka-
niska marken, som nu var ombildad till klippa, och ur hvilken
de fordom under sitt grönskande och växande tillstånd hade lyftat
sina höga kronor. Nu är allt detta oåterkalleligt förbi och öde;
icke en gång lafven kan häfta vid stenafgjutningarne af de forna
träden. Så stora och nästan ofattliga dylika förändringar alltid
måste förefalla, hafva de likväl alla förekommit inom en tidrymd,
som kan kallas ung i jemförelse med Cordillerans historia; och Coi-
dilleran sjelf är helt ny, om man jemför den med många af Euro-
pas och Amerikas fossilförande lager.
Den 1 april. — Vi öfvergingo Uspallata-kedjan och sofvo
om natten i tullhuset, den enda bebodda punkten på stället. Kort
innan vi lemnade bergen, hade vi en ovanlig anblick. Köda, pur-
purfärgade, gröna och alldeles hvita sedimentärlager i vexhng med
svarta lavamassor voro sönderbrutna och kastade i stor oordning
genom porfyrmassor af alla färgskiftningar, från svartbrunt till
det bjertaste rödblå. Detta var första gången jag i verkligheten
såg någonting liknande dessa vackra genomskärningar, hvi a geo
logerna göra öfver jordens inre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
