Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 KOREA CHILE OCH PEEU. [KAP. XVI.
som voro fulla med små kulor af metallisk koppar; men oaktadt
sådana fördelar lyckades grufbolagen, såsom väl bekant, att förlora
ofantliga summor. De flesta förvaltarnes och aktieegarnes dårskap
ste0, till vanvett: adertontusen riksdaler om året utfästades i några fall,
för att gifva kalaser åt de chilenska embetsmännen; boksamlingar
med väl inbundna geologiska arbeten; grufarbetare, som hitskaffa-
des för särskilta metaller, såsom tenn, hvilka icke finnas i Chile;
kontrakter att förse arbetarne med mjölk i trakter, der inga kor
funnos; maskinerier, der man omöjligen kunde begagna dem; och
hundra dylika tillställningar buro vittne om vår dårskap och tjena
ännu infödingarne till förlustelse. Det kan dock icke betviflas, att
samma kapital väl användt skulle i dessa grufvor hafva lemnat en
ofantlig afkastning; en pålitlig disponent, en praktisk bergsman
och markscheidare skulle ha varit allt som behöfts.
Kapten Head har beskrifvit de förvånansvärda bördor, som ”api-
rerna”, lika verkliga lastdjur, bära upp från de djupaste grufvorna.
Jag tillstår, att jag ansåg berättelsen öfverdrifven, så att jag gerna
begagnade tillfället att väga en af dessa bördor, hvilken jag utvalde
på höft. Jag behöfde använda betydlig ansträngning, för att lyfta
den från marken, när jag stod rakt öfver den. Bördan ansågs icke
ha sin fulla vigt, när den befans vara 197 marker. Apiren hade
burit den etthundratjugu alnar i lodrät höjd, en del af vägen på en
brant gång, men största delen uppför bjelkar med inhuggna hak.
Till följe af de allmänna anordningarne får apiren icke stanna för
att hemta andan, såvida icke grufvan är sexhundra fot djup. I
medeltal anses bördan gå till mer än 200 marker, och man har
försäkrat mig att en börda på 300 marker försöksvis hade förts
upp från den djupaste grufvan. På den tiden buro apirerna upp
den vanliga bördan tolf gånger om dagen; det vill säga 2,400
marker från etthundratjugu alnars djup; och på mellantiderna voro
de sysselsatta med att sönderslå och utplocka malmen.
Om man frånräknar olyckshändelser, så äro dessa menniskor
friska och se ut att vara vid gladt mod. Deras kropp är icke
mycket muskelstark. De äta kött knappast en gång i veckan och
aldrig oftare, och då endast det torra hårda charquit. Ehuru jag
visste att deras arbete var frivilligt, så var det likväl riktigt upp-
rörande att se det tillstånd hvari de nådde gruföppningen, med
kroppen framåtlutad, armarne stödjande sig på stegen, benen böjda,
musklerna skälfvande, svetten strömmande från deras ansigte ned
öfver bröstet, näsborrarne utspända, mungiporna häftigt tillbaka-
dragna och utandningen flåsande. Så ofta de draga andan yttra
de ett läte likt ”aj-aj", hvilket slutar med ett ljud, som uppkom-
mer djupt i bröstet, men är gällt, lik tonen från en pipa. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
