Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 NORRA CHILE OCH PERU. [kap. XVI.
Jag har alltid användt dem med afseende på Patagoniens slätter,
hvilka kunna skryta af några taggiga buskar och några grästuf-
vor, och detta är verklig bördighet, om man jemför dem med norra
Chile. Här åter finnas icke många sträckor af trehundra qvadrat-
alnar, der man icke vid omsorgsfull granskning kan upptäcka nå-
gon liten buske, kaktus eller laf, och i marken ligga frön slum-
rande, färdiga att skjuta fram vid första regniga vinter. I Peru
förekomma verkliga öknar öfver vidsträckta trakter. Om qvällen
anlände vi till en dal, i hvilken strömbädden var fuktig; och då
vi följde den, kommo vi till ett temligen godt vatten. Om natten
sträcker sig strömmen en fjerndels mil längre ned än under dagen,
emedan den då icke så hastigt afdunstar och uppsupes. Qvistar
funnos i mängd till bränsle, så att det var ett godt nattläger för
oss; men för de stackars hästarne fans icke en tapp att äta.
Den 11 juni. — Vi redo i tolf timmar utan uppehåll till dess
vi kommo till en gammal hydda, der det fans vatten och bränsle;
men våra hästar hade åter intet att äta och blefvo instängda på
en gammal gård. Vägen var backig och de aftägsna utsigterna
intressanta till följe af de kala bergens skiftande färger. Det är
nästan synd att se solen ständigt skina öfver ett så onyttigt land;
ett så strålande väder hade bort belysa åkerfält och vackra träd-
gårdar. Påföljande dagen uppnådde vi Copiapö-dalen, hvilket in-
nerligt gladde mig; ty hela resan var en oupphörlig anledning till
bekymmer, emedan det under våra egna måltider var högst obe-
hagligt att höra hästarne gnaga på de stolpar, vid hvilka de voro
bundna och att icke vara i stånd att afhjelpa deras hunger. Så
vidt man kunde se, voro djuren emellertid helt raska, och ingen
skulle hafva kunnat säga, att de icke ätit något under de sista
femtiofem timmarne.
Jag hade ett rekommendationsbref till mr. Bingley, som emot-
tog mig mycket vänligt vid haciendan Potrero Seco. Denna egen-
dom är mellan fyra och fem mil lång, men mycket smal, bestående
vanligtvis endast af två åkerfält i bredd, ett på hvardera sidan om
strömmen. På några ställen har egendomen alls ingen bredd, det
vill säga landet kunde icke vattnas och var derföre lika värdelöst
som den omgifvande klippöknen. Den obetydliga vidden odladt
land i hela dalsträckan beror icke så mycket på dess oländighet
och deraf följande otjenlighet för vattning, som på den ringa
vattentillgången. Strömmen var detta år mycket full, så att vatt-
net här högt upp i dalen gick till hästbuken, samt var omkring
tjugufem alnar bred och forsande. Längre ned blir den allt sma-
lare och är vanligen nästan alldeles försvunnen, så att icke en
droppe kommer ut i hafvet, såsom det hände under en tidrymd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
