Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835.1 AF HAFVBT DANADE DALAR. 315
var en dal af de största dimensioner och ledde till ett pass öfver
Cordilleran, är den likväl alldeles vattenlös, utom måhända några
få dagar under någon mycket regnig vinter. Branterna af de sön-
dervittrande bergen fårades knappast af några skolgångar och den
med klapper fylda bottnen af hufvuddalen var slät och nästan
vågrät. Ingen något så när betydligare bäck kunde någonsin hafva
runnit nedför denna klapperstensbädd; ty om så varit fallet, skulle,
liksom i alla sydliga dalar, helt visst hafva uppstått en djupt ned-
skuren flodbädd. Jag hyser föga tvifvel om, att denna dal, liksom
de, hvilka omtalas af resande i Peru, lemnats i sitt nuvarande skick
af’ hafsvågorna, då landet långsamt höjde sig. Jag såg på ett
ställe der i el Despoblado inmynnar en skolgång, hvilken i nästan
hvilken annan bergskedja som helst skulle kallats en stor dal, att
dess bädd var högre än dess bidals, ehuru den bestod endast af
sand och grus. En liten bäck skulle efter en timmes förlopp hafva
skurit en bädd åt sig, men här var det tydligt att mansåldrar för-
gått, utan att någon sådan bäck flutit genom denna stora sidodal.
Det var eget att blott med det sista obetydliga undantaget se vatten-
afledningsmaskineriet, om ett sådant uttryck tillåtes mig, i fullkom-
ligt skick, men utan något tecken till verksamhet. Litet hvar torde
hafva märkt hurusom dybankar, hvilka qvarlemnas af den tillba in-
vikande ebben, i smått likna ett land med kullar och dalar; och
här hafva vi den ursprungliga modellen i sten, bildad nar fas -
landet höjde sig under hafvets sekelslånga tillbakavikande, i ställe
för vid tidvattnets stigande och fallande. Om en regnskur fal ei
på en gyttjebank, när vattnet sjunkit undan, så fördjupar^ den de
redan färdigbildade, men grunda urholkningslimema, och pa samma
sätt förhåller det sig med regnet under flera arhundraden pa den
bank af klippa och mark, som vi benämna ett fastland.
Vi redo vidare efter mörkrets inbrott till dess vi kommc»till
en sidodalgång med en liten källa kallad Agua amaiöa . ^
förtjenade sitt namn; ty utom att det var saltigt, var det afve
stinkande och bittert, så att vi icke kunde forma oss att dnc
hvarken te eller maté. Jag tror att afståndet fran Copiapö-strom^
men till detta ställe var åtminstone fyra eller fem mil; och
det på hela vägen icke fans en enda droppe vatten, fort^enade
trakten namnet öken i detta ords egentliga bemärkelse. Vi foro
dock nära Punta Gorda förbi några gamla indianska mer oo
jag märkte äfven midt för några dalar, som utgrena sig fian Despo
blado, två stenrösen, hvilka stodo litet ifran bandia och voro
stälda så, att de utvisade mynningarne af dessa sma da .
följeslagare visste icke någonting om dem och besvarade mma
gor med sitt orubbliga ”quien sabe”? (hvem vet.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
