Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 NOERA CHILE OCH PERU. [kap. XVI.
Styrelsen der ansåg det vara synd att straffa så nyttiga arbetare, som
kunde förfärdiga alla slags husgeråd och försatte dem följaktligen
i frihet. Under sådana förhållanden skedde inbrott på nytt i
kyrkorna, men denna gång fick man ej igen kyrksilfret. . Invånarne
blefvo högligen förtörnade oeh under förklaring att inga andra
än kättare sålunda kunde ”äta Gud allsmäktig”, företogo de sig
att gripa några engelsmän, i afsigt att sedermera skjuta dem. Slutli-
gen lade embetsmyndigheterna sig likväl emellan och fred återstäldes.
Den 13:e. — På morgonen for jag till salpetergrufvorna, som
ligga sju mil derifrån. Sedan vi hade stigit uppför de branta
kustbergen på en i zickzack gående sandig väg, kommo vi snart
i sigte af grufvorna vid Guantajäya och St. Kosa. Dessa bada sma
byar ligga vid sjelfva gruföppningarne, och då de äro bygda högt,
uppe på berg, hade de ett ännu onaturligare och ödsligare utseende,
än staden Iquique. Vi framkommo icke till salpeterverken förr
än efter solnedgången, sedan vi hade ridit hela dagen öfver ett
vågformigt land, som i alla afseenden är en fullkomlig öken. Vägen
var beströdd med ben och torkade skinn af de många lastdjur,
som hade omkommit på den af ansträngningar. Utom Vultur aura,
som lefver af de döda kropparne, säg jag intet annat djur. På
kustbergen, vid ungefär 2,000 fots höjd, der molnen vanligtvis
hänga under denna årstid, växte några få kakteer i skrefvorna och
den"lösa sanden var öfverhöljd med en laf, som ligger på ytan,
utan att hafva något fäste. Denna växt tillhör slägtet Oladonia
och har någon likhet med renlafven. På somliga ställen fans den
i tillräcklig mängd, för att på något afstånd gifva sanden en blek-
gul färg. Längre inåt landet såg jag under hela vägen blott en
enda växt och det var en ytterst liten, gul laf, som växte på de
störtade mulåsnornas ben. Detta var den första verkliga öken, som
jag hade sett, och den gjorde ickenågot synnerligt intryck på mig, men
jag tror, att detta berodde derpå, att jag småningom blifvit van vid
sådana landskap, genom att jag färdats norr ifrån Valparaiso genom
Coquimbo till Copiapö. Landets utseende var märkligt, emedan
det var betäckt med en tjock skorpa af vanligt koksalt samt med
ett lagradt saltbärande alluvium, hvilket tyckes hafva blifvit af-
lagradt i samma mån, som landet långsamt höjde sig öfver hafs-
ytan. Saltet är hvitt, mycket hårdt och tätt; det förekommer i
vittrade knölar, som skjuta fram öfver den hopkittade sanden och
är förenadt med mycket gips. Denna på ytan liggande massa lik-
nade mycket marken på våren i norden, innan de sista smutsiga
snöfläckarne hafva bortsmält. Förekomsten af denna skorpa af ett
lösligt ämne öfver hela landets yta, bevisar huru utomordentligt
torrt klimatet måste hafva varit under en lång tidrymd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
