Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835.] MÄNGDEN AF KRATRAR. 331
kunna knappast kallas för undantag. Några kratrar, som ligga på
de stora öarne, hafva en ansenlig storlek och stiga till en höjd
af mellan 3—4,000 fot, samt hafva sina sluttningar tätt besatta
med otaliga små mynningar. Jag tvekar knappast att påstå, att
det i hela ögruppen måste finnas åtminstone två tusen kratrar.
Dessa bestå antingen af lava och slagg eller af en fint lagrad,
sandstenslik tuff. De flesta af dessa senare äro mycket symme-
triska, och hafva uppkommit genom utbrott af vulkanisk gyttja
utan någon lava. Det är en märklig omständighet, att alla de
tjuguåtta tuffkratrarne, som undersöktes, hade sin södra sida antingen
mycket lägre än de andra sidorna, eller också alldeles nedbruten
och bortförd. Då alla dessa kratrar, efter hvad man kan se, bil-
dats när de stodo i liafvet, och då vågorna från passadvinden och
dyningen från hela Stilla hafvet här förena sina krafter mot alla
öarnes sydkust, så kan man lätt förklara denna egendomliga lik-
formighet i det bristfälliga tillståndet hos de af lös och mjuk
tuff bestående kratrarna.
Då vi besinna, att dessa öar ligga alldeles under eqvatorn, ar
klimatet långt ifrån öfverdrifvet varmt, hvilket tyckes hufvudsak-
ligen bero på den synnerligen låga värmegraden i det omgifvande
vattnet, som hitföres af den stora sydpolarströmmen. Mycket litet
regn faller, utom under helt kort tid och äfven då är det oregel-
bundet; men som molnen vanligen stå lågt, ega de öfre e ame a
öarne på en höjd af tusen fot och deröfver ett fuktigt kli-
mat och en temligen frodig växtlighet, under det att de lagre de-
larne äro mycket ofruktbara. Detta är isynnerhet fallet pa, oarnes
lovartsida, hvilken först emottager och förtätar luftens fuktighet.
Om morgonen den 17 september landstego vi pa Ghatham-
ön, hvilken likt de andra höjer sig med en långslutt och afrunda
ytterlinie, här och der bruten af spridda kullar, qvarlefvor eftei
forntida kratrar. Ingenting kunde vara mindre inbjudande an för-
sta anblicken af denna ö. Ett fält af svart basaltisk lava, med
en yta af vilda, stelnade vågor och genomskuret af stora remnor
betäckes öfveraflt af dvärgartade, af solen förbrända buskar, hvilka
röja föga tecken till lif. Den torra och uppbrända ytan som upp-
hettades af middagssolen, gjorde luften qvalmig och tryckande hk-
som från en ugn; och vi tyckte att sjelfva buskame lu“
hagligt Ehuru jag med all flit sökte samla sa manga vaxter som
lyckade.’ jag endast att fin». <%» «, O*
små, usla örter, som bättre skulle anstått en artok an en eqvato
rialflora. På kort afstånd sågo buskarne lika bladlosa som
träd om vintern och det dröjde något innan jag fann, att c
blott nästan hvarje växt hade alla sma blad, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
