- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
343

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1835.] HAFSÖDLAN. 343
kan man lätt förklara orsaken, hvarföre dessa djur stundom be-
gifva sig ut till sjös. Magen innehöll ieke något annat än hafs-
alger. Mr. Bynoe fann dock ett stycke af en krabba i en; men
denna torde hafva kommit dit tillfälligtvis, på samma sätt som jag
sett en fjärillarv bland några lafvar i magen på en sköldpadda.
Tarmarne voro stora liksom hos alla växtätande djur. Beskaffenheten
af denna ödlas föda, äfvensom bygnaden af hennes svans och fotter
samt den omständigheten, att man sett henne frivilligt simma ut
i hafvet, bevisa bestämdt, att hon är ett vattendjur. Det finnes
dock härvid en besynnerlig motsägelse, nämligen att hon icke vill gå
ut i vattnet, när hon skrämmes. Det är sålunda lätt att drifva
dessa ödlor ned till någon liten pynt, som lutar ut öfver hafvet,
der de förr låta en person fatta tag i deras svans, än de hoppa
ut i vattnet. De tyckas icke förstå sig på att bitas; men när de
blifva mycket skrämda, utspruta de från näsborrarne en droppe af
ett flytande ämne. Jag kastade en åtskilliga gånger så långt, som
jag förmådde ut i en djup pöl, som ebben lemnat efter sig; men
hon återvände oföränderligt i rak linie till det ställe, der jag stod.
Hon sam långs med bottnen med en mycket behagfull och snabb
rörelse och hjelpte sig då och då öfver den ojemna bottnen med
sina fötter. Så snart hon kom nära kanten, men ännu var under
vatten, försökte hon gömma sig i algtufvorna, eller ock kröp hon
in i någon skrefva. Så snart hon trodde att faran var förbi,
kraflade hon sig upp på de stora klipporna och vaggade bort så fort
hon kunde. Jag fångade denna samma ödla åtskilliga gånger ge-
nom att jaga henne ned till ett ställe, och ehuru hon var i besitt-
ning af en så fullständig förmåga att dyka och simma, kunde in-
genting förmå henne att begifva sig ut i vattnet; och så ofta^jag
kastade henne dit, så återvände hon på det sätt jag omtalat. Kan-
ske kan man förklara denna skenbara dumhet af den omständig-
heten, att denna ödla icke har någon fiende på stranden och der-
emot ofta faller ett byte för talrika hajar, så ofta hon är i hafvet.
Följaktligen tager hon, drifven af en bestämd och förut arfd in-
stinkt, sin tillflykt till stranden såsom en säkerhetsort undan hvilken
fara som helst. „ .
Under vår härvaro (i oktober) såg jag ytterst fa sma individer
af denna art och ingen, som jag skulle anse vara under ett ar gam-
mal. Af denna omständighet tyckes det sannolikt, att fortplant-
ningstiden då ännu icke börjat. Jag frågade åtskilliga af oborna,
om de visste, hvar honan lade sina ägg; men de svarade, att de icke
kände något angående hennes fortplantning, ehuru de mycket val
kände till den på land lefvande artens ägg — en omständighet,
som är märklig nog, då man besinnar huru vanlig denna odla ar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free