- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
345

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1835.] LANDÖDLAN. 345
man uppmärksamt gifver akt på någon af dem, slår hon svansen
i knorr, reser sig på frambenen, nickar med hufvudet uppåt och
nedåt med en hastig rörelse och försöker att se mycket arg ut;
men de äro det icke i sjelfva verket; ty om man endast stampar
i marken, så sloka de svansen och skynda sig bort det fortaste
de kunna. Jag har ofta sett små ödlor, som lefva af flugor, nicka
med hufvudet alldeles på samma sätt, när de gifva akt på någon-
ting; men jag vet icke hvarföre de göra det. Om man håller fast
denna Amblyrhynchus och oroar honom med en käpp, biter han
mycket häftigt i den; men jag tog flera i svansen och de för-
sökte aldrig att bita mig. Om man ställer två på marken och
håller dem tillsamman, så slåss de ooh bita hvarandra, så att blo-
det rinner.
De individer, som bo i de lägre trakterna, och de äro de tal-
rikaste, kunna knappast få smaka en droppe vatten under hela året;
men de äta mycket af den saftiga kaktusen, hvilkens grenar litet
emellan afbrytas af blåsten. Jag kastade några gånger en bit till
två eller tre af dem, när de voro tillsamman, och det var roligt
nog att se dem försöka få tag i den och bära bort den med mun-
nen, såsom lika många hungriga hundar med ett ben. De äta myc-
ket makligt, men tugga icke födan. De små fåglarne veta huru
oförargliga dessa djur äro; ty jag har sett en af de tjocknäbbige
finkarne hacka på ena ändan af ett stycke kaktus, hvilken växt
är mycket omtyckt af alla djur i den lågländare trakten, under
det en ödla åt på den andra, och efteråt hoppade den lilla fågeln
med den största likgiltighet på ödlans rygg.
Jag öppnade magen på flera och fann den fyld af växtfibrer
och blad af åtskilliga träd, isynnerhet en akacia. Högre upp åt
land lefva de hufvudsakligen af guayavitans sura och sammandra-
gande bär, och jag har sett dessa ödlor och de stora landsköld-
paddorna spisa tillsamman under dessa träd. För att komma åt
acaciabladen, krypa de upp på de lågväxta träden, och det är^icke
ovanligt att se ett par helt lugnt beta, under det de sitta på en
gren några fot ofvan marken. Tillagade hafva dessa ödlor ett läc-
kert kött, hvilket är omtyckt af dem, hvilkas mage är höjd öfver
alla fördomar. Humboldt har anmärkt, att i det tropiska Syd-
amerika, äro alla ödlor, som bebo torra trakter, ansedda som läcker-
heter för bordet. Invånarne på ön försäkra, att de som bebo de
öfre fuktiga delarne dricka vatten, men att de andra icke liksom
sköldpaddorna vandra upp efter det från det lägre, torra landet.
Vid vårt besök hade honorna talrika, stora, aflånga ägg i kroppen,
hvilka de lägga i sina kulor. Folket uppsöker dessa till föda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free