- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
360

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

360 TAHITI OCH NYA ZEELAND. [kap. XVIII.
hvita molnmassor uppstaplade, hvilka bildade en ö i den blåa luf-
ten, liksom Eimeo sjelf bildade en på det blåa hafvet. Ön är helt
oeh hållet omgifven af ett ref, med undantag af en liten inlopps-
öppning. På detta afstånd kunde man endast skåda en smal, men
mycket tydlig, lysande, hvit rand, der vågorna först mötte korall-
muren. Bergen stego tvärbrant upp ur lagunens spegelblanka yta,
som låg innesluten inom denna smala, hvita rand, utanför hvilken
hafvets vågor mörkblåa häfde sig. Taflan var anslående. Man
kan lämpligen jemföra den med en gravyr infattad i ram, då ra-
men föreställer brottsjöarne, papperet kring kanten den lugna la-
gunen och gravyren sjelfva ön. När jag om aftonen nedsteg från
berget, mötte mig en man, som jag hade förnöjt med en obetyd-
lig gåfva, medförande varma stekta bananer, en ananas och kokos-
nötter. Sedan jag vandrat under en brännande sol, vet jag ingen-
ting angenämare, än mjölken af en färsk kokosnöt. Ananas äro
här så vanliga, att de ätas ungefär i samma ymnighet, som vi
äta rofvor. De hafva en utmärkt smak, kanske bättre än de, som
blifvit odlade i England, och jag tror att detta är det högsta lof-
ord man kan gifva någon frukt. Innan jag gick om bord under-
rättade mr. Wilson tahitiern, som visat mig en så lämplig upp-
märksamhet, att jag önskade att han och en annan karl skulle
följa mig på en kort utflygt bland bergen.
Den 18 november. — Jag kom i land tidigt på morgonen och
förde med mig något lifsmedel i en påse, samt trenne filtar för
mig och min uppassare. Dessa bundos vid ändarne af en lång
stång, som turvis bars på axeln af mina tahitiske följeslagare. De
äro vana att på detta vis en hel dag bära så mycket som femtio
marker på hvardera ändan af sina stänger. Jag tillsade mina följe-
slagare, att sjelfva förse sig med mat och kläder, men de sade att
det var godt om föda i bergen och att till betäckning var deras
eget skinn nog. Vår väg gick genom dalen Tia-auru, genom hvil-
ken en flod flyter ut vid Venus-udden. Denna är en af de för-
nämsta strömmarne på ön och dess källa ligger vid foten af de
högsta, midt i landet belägna spetsarne, som resa sig till en höjd
af omkring 7,000 fot. Hela ön är så bergig, så att det enda sättet
att tränga in i det inre, är att gå uppför dalarne. Vår väg gick
först genom skogar, som på ömse sidor begränsade strömmen, och
de utsigter, hvilka här och der öppnade sig mot de höga midtel-
spetsarne, sedda liksom genom en allé, med här och der en vajande
kokospalm på ena sidan, voro högst pittoreska. Dalen blef snart
trängre och sidorna högre och brantare. Sedan vi vandrat unge-
fär tre till fyra timmar, funno vi att dalgångens vidd knappast
öfversteg strömbäddens. På ömse sidor voro bergväggarne nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free