Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 TAHITI OCH NYA ZEELAND. [kap. XV1IL
höga spetsar, hviJka upptornade sig sextio grader intill zenith,
dolde halfva aftonhimmeln. Då vi sutto der, var det ett högtid-
ligt skådespel, att se huru aftonskuggorna småningom förmörkade
de sista och högsta spetsarne.
Innan vi lade oss ned för att sofva, föll den äldre tahitiern
på sina knän och uppläste med tillslutna ögon en lång bön på
sitt hemlands språk. Han bad såsom en kristen med tillbörlig
vördnad och utan fruktan för åtlöje eller för att vilja påskina någon
fromhet. Då vi åto, ville ingen af infödingarne smaka någon mat,
utan att först hafva läst en kort bön. De resande, som tro att
tahitierna endast bedja, när missionärens ögon äro fästade på dem,
skulle hafva tillbragt denna natten med oss vid bergsidan. Före
morgonen regnade det mycket starkt, men det goda banantaket
höll oss torra.
Den 19 november. — I dagningen tillagade mina värmer ef-
ter sin morgonbön en förträfflig frukost på samma vis, som om
aftonen. De njöto sjelfva deraf rundligen och jag såg sannerligen
aldrig några menniskor äta på långt när så mycket. Jag förmo-
dar att så ofantligt rymliga magar måste härröra af att en stor
del af deras kosthåll består af frukter och växtalster, hvilka inom
ett gifvet omfång innehålla en jemförelsevis obetydlig mängd närings-
ämne. Mot min vetskap blef jag orsaken till att mina följeslagare,
såsom jag sedan fick veta, kommo att bryta mot en af sina egna
lagar och föreskrifter. Jag hade nämligen med mig en flaska
brännvin, hvilken de icke kunde vägra att smaka på, men så ofta
de togo en klunk, satte de fingrarne för munnen och yttrade ordet
”missionär”. — Omkring två år förut blef dryckenskapslasten myc-
ket allmän genom införandet af spritdrycker, sedan begagnandet
af ava hade blifvit förbjudet. Missionärerna öfvertalade då några
hederlige män, hvilka sågo att deras land gick sin undergång till
mötes, att med dem bilda en nykterhetsförening. Till följe af
öfvertygelse eller för skam skull förmåddes slutligen alla infödin-
garne och drottningen att ingå deri; strax derefter utfärdades en
lag, att inga spritdrycker skulle få införas på ön och att den, som
sålde eller köpte den förbjudna varan, skulle straffas med böter.
Med anmärkningsvärd rättvisa beviljades en viss tid för att af-
yttra det förråd, som fans inne, innan lagen gick i verkställighet;
men så fort den det gjorde, anstäldes en allmän undersökning,
hvarvid icke ens missionärernas hus fritogos och all ävan (såsom
infödingarne kalla alla spritdrycker) uthäldes på marken. När man
besinnar de följder, som omåttligheten haft på infödingarne i norra
och södra Amerika, så tror jag att man skall erkänna att alla, som
önska Tahitis välgång, stå i icke ringa tacksamhetsskuld till missio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
