Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835.J 0-VIKEN. 369
ett djupt ”åk” från stranden rundt omkring hela viken. Matroser-
nas sånger blefvo äfveu mycket beundrade och drottningen sade,
att hon trodde det en af de mest larmande helt visst icke kunde
vara en psalm. Det kungliga sällskapet återvände icke i land förr
än efter midnatt.
Den 26:e. — Om aftonen styrde vi kursen till Nya Zeeland
ined en lätt landvind och när solen gick ned, hade vi en afskeds-
blick af Tahitis berg, den ö, livilken hvarje dit anländ resande har
egnat sin gärd af beundran.
Den 19 december. — Om qvällen sågo vi Nya Zeeland på
afstånd och kunde nu anse oss i det närmaste hafva öfverseglat
Stilla hafvet. Man måste hafva öfverfarit detta stora haf, för att
fatta dess omätlighet. Ehuru vi snabbt foro fram flera veckors
tid, sågo vi ingenting annat än samma blå, djupa haf. Afven
inom ögrupperna äro öarne endast fläckar och ligga långt ifrån hvar-
andra. Vana att se kartor, ritade i liten skala, der punkter, skugg-
ningar och namn äro tätt hopade, kunna vi icke riktigt bedöma
huru oändligt liten proportionen af torrt land är till vattnet i
denna vidsträckta rymd. Vi hade likaledes öfverseglat antipodemas
meridian och voro lyckliga vid tanken på att hvarje mil-vi seglade,
var en mil närmare England. Dessa antipoder återkalla i minnet
gamla barndomsminnen fulla af tvifvel och förundran. Det var
icke längre sedan än några dagar, som jag blickade mot detta luf-
tiga stängsel såsom en bestämd punkt under vår hemfärd; men
nu finner jag, att denna, liksom alla dylika hviloplatser för inbill-
ningen, äro såsom skuggor, hvilka en man, som rör sig framåt, icke
kan gripa. En flera dagars storm har på sista tiden gifvit oss
tillräcklig ledighet att mäta de blifvande stationerna på vår långa
hemfärd och att innerligt längta efter dess slut.
Den 25 december. — Tidigt på morgonen inlöpte vi i O-viken
och då vi några timmar lågo för stiltje nära dess mynning, upp-
nådde vi icke ankarplatsen förr än vid middagstiden. Landet är
bergigt med jemna ytterlinier och är djupt inskuret af tallika liafs-
fjordar, som utsträcka sig från viken. Marken ser på långt hall
ut, som vore den beklädd med groft bete, ehuru detta i verklig-
heten icke är någonting annat än ormbunkar. På de aflägsnare
kullarne, äfvensom delvis i dalarne, finnes en hel mängd skogs-
mark. Den rådande färgtonen i landskapet är icke ljusgrön, och
det liknar landet något söder om Concepcion i Chile. På åtskilliga
ställen i viken ligga små byar med fyrkantiga hus af snyggt ut-
seende spridda tätt ned till vattenkanten. Tre hvalfångarefartyg
lågo till ankar och en kanot for då och då från den ena stranden
, . . . 24
’ Darwin, En naturforskares resa omkring jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
