Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 TAHITI OCH NYA ZEELAND. !kai’. xviii.
till dess vi kommo till en by, bortom hvilken båten icke kunde
iiyta. Från detta ställe erbjöd sig en höfding jemte några karlar
att följa med oss till Waioinio, som låg en tre fjerdedels mil der-
ifrån. Höfdingen var för tillfället mycket beryktad, emedan han ny-
ligen låtit hänga en af sina hustrur jemte en slaf för äktenskaps-
brott. När en af missionärerna gjorde honom föreställningar häröfver,
tycktes han blifva förvånad, och sade att han trodde sig hafva följt
engelska bruket. Den gamle Shongi, som var i England under
drottning Charlottas rättegång, uttalade sitt stora ogillande af hela
förhandlingen, och sade att han hade fem hustrur; men att han hellre
ville hugga af hufvudet på dem allesamman, än ha så mycken
förtret för en enda. Då vi lemnade denna by, begåfvo vi oss öf-
ver till en annan, som låg en bit derifrån på en kulle. Dottern
till en höfding, som ännu var hedning, hade dött der fem dagar
förut. Kojan, i hvilken hon hade aflidit, hade blifvit nedbränd
till marken, hvarefter hennes mellan två små kanoter inneslutna
lik hade blifvit stäldt upprätt på marken, der det skyddades af
en inhägnad, hvarpå voro anbragta träbeläten af deras afgudar.
Det hela var måladt bjert rödt, så att det syntes på långt håll.
Hennes klädning var fästad vid likkistan och hennes afklippta hår
kastadt, nedanför densamma. Familjens anhöriga hade slitit köttet
från sina armar, kroppar och ansigten, så att de voro betäckta
med lefrad blod, och de gamla qvinnorna voro ytterst smutsiga
och vidriga att åse. Följande dagen besökte några af officerame
detta ställe och funno att qvinnorna ännu tjöto och sargade sig.
Vi fortsatte vår vandring och framkommo snart till Waiomio.
Här finnas några egendomliga kalkstensmassor, som likna förfallna
borgar. Dessa klippor hafva länge tjenat till begrafningsplatser
och anses följaktligen vara allt för heliga, för att man skulle våga
nalkas dem. En af de unga karlame utropade likväl: »Låt oss
alla vara käcka», och sprang framför oss; men när infödingarne
kommit stället på hundrafemtio alnar nära, besinnade de sig. och
stannade tvärt. De åsågo likväl med fullkomlig likgiltighet, att
vi undersökte platsen. Vi stannade några timmar i denna by,
hvarunder en lång öfverläggning hölls med rnr. Bushby angående
eganderätten till några jordbitar. En gubbe, som tycktes vara en
verklig genealog, förtydligade de på hvarandra följande egarne ge-
nom träpinnar, som han nedstack i marken. Innan vi lemnade
huset, gafs åt hvar och en af oss en liten korg med stekta, söta
potäter och enligt vedertagen sed togo vi dem med oss, för att
äta dem under vägen. Jag märkte att bland de qvinnor, som
voro sysselsatta med matlagningen, fans en manlig slaf. Det må-
ste i detta krigiska land vara ett förödmjukande göromål för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
