Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA DALAR. 389
me.)
alnars bredd och omkring 1000 fots djup. Flera liknande fall
skulle kunna anföras.
Det första intrycket, då man ser de vågräta lagren motsvara
hvarandra på ömse sidor om dessa dalar och stora amfiteatraliska
fördjupningar, är att de liksom andra dalar blifvit urholkade ge-
nom vattnets inverkan; men när man tänker på de ofantliga sten-
massor, som enligt detta antagande skulle hafva bortspolats en-
dast genom klyftor och renmor, så tvingas man göra sig den frå-
gan, huruvida icke dessa fördjupningar uppkommit genom sänk-
ningar. Men då man besinnar formen af de oregelbundet sig för-
grenande dalarne och de smala uddar, som skjuta ut i dem från
sandstensplat&n, så nödgas vi öfvergifva denna föreställning. Det
skulle vara högst orimligt, att vilja förklara dessa fördjupningar
genom den nutida alluviala verksamheten. Ej heller falla alltid
vattendragen från platån vid öfre ändan af dessa dalar, utan vid
ena sidan af deras fjordlika inskärningar, såsom jag märkte vid
Weatherboard. Åtskilliga invånare anmärkte för mig, att de aldrig
betraktade någon af dessa fjordlika inskärningar, med uddar som
drogo sig bakom hvarandra åt ömse håll, utan att finna deras
slående likhet med en brant hafskust. Detta är också verkligen
händelsen; hvarförutom på den nuvarande kusten af Nya Sodra
Wales de talrika, vackra, sig vidt utgrenande hamnarne, hvilka
vanligen stå i samband med hafvet medelst en trång mynning,
som blifvit nött genom’kustens sandstensklippor med en vidd vex-
lande från en sjettedels till en tjugufjerdedels mil, fast i liten
skala, likna de stora dalarne i det inre. Men då uppstår genast
den kinkiga frågan: huru kommer det sig att hafvet urhålkat dessa
stora, ehuru begränsade fördjupningar i en vidsträckt plata ocli
endast lemnat trånga klyftor vid inloppen, genom hvilka hela den
ansenliga massan af söndermälade ämnen måste hafva bortforts
Det enda ljus jag kan kasta öfver denna gåta, är att bankar af
de oregelbundnaste former nu tyckas bildas i somliga haf, sasom
i vissa delar af Vestindien och i Eöda hafvet, och att deras si-
dor äro ytterst branta. Dylika bankar hafva, såsom jag har skal
att antaga, bildats af lagrade ämnen, hvilka genom starka strommai
hopat sig på en ojemn botten. Att hafvet i vissa fall, r sta e
för att utbreda lagrade ämnen i ett likformigt holje, hopar dem
kring underhafsklippor och öar, kan svårligen betviflas, sedan man
undersökt Yestindiens kartor; och att vågorna kunna bilda hoga
och branta klippor äfven i landomslutna hamnar, det har jag
märkt på många ställen i Sydamerika. For att tillampa dessa
åsigter på Nya Södra Wales’ sandstensplatåer, tror jag att lagren o-
pades genom inverkan af starka strömsättningar och af det oppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
