- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
409

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1830.] STENAR FLYTTADE MED TRÅDENS RÖTTER. 409
från, blåses det numera sjelft utåt genom vindens styrka. Häraf
blir iifven följden, att floden vid lagunens ända ieke stiger så högt
under en stark bris, som den gör, när det är lugnt. Denna nivå-
skilnad, fastän tvifvelsutan mycket liten, liar, som jag tror, föror-
sakat dessa korall-lundars död, hvilka under refvets forna och mera
öppna tillstånd hade uppnått den högsta möjliga gränsen för sin
tillväxt uppåt.
Några mil norr om Iveelings ö ligger en annan liten atoll,
hvars lagun är så godt som igenfyld med korallstoft. Kapten Ross
fann inbäddadt i konglomeratet på yttre kusten ett väl afrundadt
stycke grönsten, större än ett menniskohufvud. Han och hans
följeslagare blefvo så förvånade häröfver, att de togo det med sig
och gömde det som en märkvärdighet. Förekomsten af denna
enda sten, der eljest hvar enda annan är kalkhaltig, är visserligen
mycket gåtlik. Ön har knappast någonsin blifvit besökt af någon
menniska och det är ej heller sannolikt, att något skepp förlist
der. I brist på någon bättre förklaring, kom jag till den slutsat-
sen, att den måste hafva ditkommit insnärjd i något stort träds
rötter. Men när jag besinnade det stora afståndet från närmaste
land, de många sannolikheterna emot, att en sten så msnarjes,
att trädet spolas ut i sjön, flyter så långt, derefter oskadt kom-
mer i land och att stenen slutligen så inbäddas, att den kan upp-
täckas, så drog jag i betänkande att antaga ett skenbarhgen sa
osannolikt förflyttningssätt. Det var derföre med stort mtresse,
som jag fann att den med skäl namnkunnige naturforskaren Uia-
misso, hvilken åtföljde Kotzebue, uppgifvit att invånarne pa Radack-
öarne erhöllo stenar för att hvässa sina verktyg, genom att eta
bland rötterna af de träd, som kastas på stranden. Det ar klait
att detta måste hafva häudt åtskilliga gånger, eftersom lagar blit-
vit stiftade, att sådana stenar tillhörde höfdmgen och att stialt
drabbade den, som försökte att stjäla dem. När man besinnar c essa
öars belägenhet midt i ett ofantligt haf, deras stora afstan n
hvarje annat land utom korallöar, hvilket bevisas af det varde, som
infödingarne, ehuru så djerfva seglare, fästa vid alla s aös ste ’
och strömmarnes långsamhet i det öppna hafvet, sa synes
komsten af på detta vis förflyttade stenar i sanning underhår btena
kunna ofta förflyttas på detta vis, och om ön, pa hvilken de stn
da, består af någon annan bergart än korall, skulle de k PP
väcka uppmärksamhet och man skulle åtminstone aldrig anaMe
ursprung. Dessutom kan denna verksamhet lange undga att pi
• tk.-.f.,..Viné» iwirlp med siff till KamtschätkEij sfini-
* Några infödingar, som Kotzebue hade mea sig
de stenar för att föra dem liem till sitt land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free