- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
414

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

414 KEELINGS-ÖN.–– K0RALLB1LDNINGARNE. [kap. xx.
besinna somligas form och storlek, andras antal, närhet och ömse-
sidiga lägen, så förlorar denna åsigt antaglig grund. Sä till exem-
pel är Suadiva atollen inemot 30 mil i tvärmått i en riktning och
23 mil i en annan; Rimsky är 3G mil åt ett håll och 13 på ett
annat; Bow-atollen är 20 mil lång och har en medelbredd af en-
dast 4 mil; Menschikoff-atollen består af tre atoller, som äro för-
enade eller sammanbundna. Denna teori har dessutom alls ingen
tillämplighet på de nordliga Maldiverna (af hvilka en håller inemot
00 mil i längd och emellan 3—6 mil i bredd); ty dessa begrän-
sas icke likt vanliga atoller af smala ref, utan af en stor mängd
särskilta små atoller, hvarjemte andra små atoller stiga upp ur de
stora mellersta lagunlika vidderna. Chamisso framstälde en tredje
och bättre teori. Han ansåg, att emedan korallerna växte krafti-
gast, der de voro utsatta för öppna hafvet, hvilket otvifvelaktigt
är händelsen, skulle de yttre kanterna växa upp från den all-
männa grundvalen förr än någon annan del och detta skulle förklara
ring- eller bägarformen. Men vi skola strax få se, att i denna, liksom
1 krater-teorien, en högst vigtig omständighet blifvit förbisedd,
nämligen, hvarpå hafva de refbildande korallerna, som ej kunna
lefva på något stort djup, uppfört sina väldiga bygnader?
Talrika lödningar togos sorgfälligt af kapten Fitz Roy på
den branta utsidan af Keelings-atollen och det befans, att på tio
famnar kom den på lodets botten fästade talgen alltid upp märkt
med intryck af lefvande koraller, men så ren, som om den blif-
vit fäld på en gräsmatta. Då djupet tilltog, blefvo intrycken min-
dre talrika; men de vidhängande sandkornen allt talrikare, till dess
att det slutligen blef tydligt, att bottnen bestod af ett slätt sand-
lager. För att fullfölja liknelsen med gräsmattan, blefvo grässtråen
allt glesare och glesare, till dess slutligen marken blef så ofrukt-
bar, att ingenting växte på den. Af dessa iakttagelser, som be-
kräftas af många andra, kan man med visshet draga den slutsat-
sen, att det största djup, hvarpå korallerna kunna bygga ref, är
emellan 20—30 famnar. Nu finnas ofantliga områden i Stilla
och Indiska bafven, der hvar enda ö är af korallbildning och sti-
ger endast så högt, att vågorna kunna ditkasta stenstycken och
vinden hopblåsa sand. Radack-atollerna till exempel bilda en oregel-
bunden fyrkant af 90 mils längd och 40 mils bredd. Låga öar-
nes arkipelag är elliptisk, 140 mil i sin längre och 105 i sin kor-
tare axel; det finnes äfven andra små grupper och enstaka låga öar
emellan dessa begge ögrupper, utgörande i rak linie en yta af mer
än 1000 mil i längd, på hvilken sträcka icke en enda ö höjer sig
öfver den anförda höjden. I Indiska oceanen åter finnes ett 250
mil långt område, innefattande tre ögrupper, inom hvilka hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free