- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
435

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ASCENSION. 435
När man ser stället på kort afstånd, liknar det en välbygd herrgård.
Framför ligga några åkrar och bortom dem en rund kulle af
brokiga bergarter, kallad »Flagstaff» samt den ojemna, fyrkantiga
svarta massan Barn. På det hela taget var utsigten nästan för
ödslig och af ringa intresse. Den enda olägenhet hvaraf jag led
under mina vandringar, var af de häftiga vindarne. En dag märkte
jag en besynnerlig omständighet. Jag stod på kanten af slätten,
som slutar med en till ett djup af omkring ett tusen fot tvärt
stupande klippvägg och såg på några alnars afstånd rakt ut i luf-
ten några tärnor kämpa mot en mycket stark bris, under det att
luften var fullkomligt lugn, der jag stod. Då jag nalkades tätt
till kanten, der strömmen tycktes drifvas uppåt från klippväggen,
utsträckte jag min arm och kände genast vindens fulla styrka.
Ett endast tre alnar bredt, osynligt stängsel, skilde sålunda full-
ständigt den lugna luften från en stark blåst.
Jag var så belåten med mina vandringar bland St. Helenas
klippor och berg, att det ’nästan var med ledsnad, som jag mor-
gonen den 14 juli begaf mig ned till staden. Före middagstiden
var jag om bord, hvarefter Beagle gick till segels.
Den 19 juli anlände vi till Ascension. De, som hafva sett
en vulkanisk ö, belägen under ett torrt klimat, kunna genast före-
ställa sig Ascensions utseende. De skola tänka sig jemna kägel-
formiga kullar af bjertröd färg med vanligen stympade toppar,
hvilka höja sig hvar och en för sig från en yta af svart, skrofhg
lava. En stor kägla midt på ön tyckes vara fadern till alla de
mindre. Den kallas Gröna berget, hvilket namn den fatt af den
ytterst svaga antydning till grönska, hvilken under denna årstid
nätt och jemt märkes från ankarplatsen. For att gora den ods iga
taflan fullständig, piskas de svarta klipporna pa kusten af ett vi d
Nybygget ligger nära stranden. Det består af åtskilliga hus
och kaserner, liggande utan ordning, men val bygda af hvit sand-
sten. De enda invånarne äro marinsoldater samt nagra fian
slafskepp befriade negrer, hvilka betalas och forses med hf^
medel af styrelsen. Icke en enda enskilt person finne pa on.
Flera marinsoldater tycktes vara rätt belåtna med ™ ^lagmhet^
emedan de anse det bättre att tjena ut sma tjugoett ar hvar som
helst på landbacken, än om bord på ett fartyg. Om jagjomen
marinsoldat, skulle jag på det hjerthgaste mstamma i detta ’vak
Påföljande morgonen steg jag upp for det 2,850 to hoga
Pröua berget och gick derifrån öfver ön åt vindsidan till. En
god kört? leder frfn nybygget vid kusten till de hus träfigardar
och åkrar, som ligga nära toppen af midtelberget. Pa sidan om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free