Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturen, som med största frikostighet gjutit metaller i de Svenska bergen, har i bergshand»
teringen anvisat detta lands inbyggare en högst vigtig näring, som i stället för att hindras af
det sträfva klimatet, tvertom underlättas af detsamma. Få trakter i verlden kunna berömma
sig af en så rik tillgång på jernmalm som Sverige. De närmaste landskaper norr om de stora
vatten, som äro belägna i landets medlersta del, eg a de mest rika och outtömliga jerngrufvor.
I Lappmarken reser sig dessutom det 1,800 fot höga Gellivare, som man beräknat kunna med
sin 75 procents utmärkt goda jernmalm förse hela jorden för alla tider med nödigt jern, ehuru
bristande skogstillgång och svåra kommunikationer hittills försvårat om icke omöjliggjordt
bearbetningen af detta utomordentliga malmfält. Märkvärdigt nog tyckes åtminstone i Småland
jeriimalms-bildningen fortgå ännu. Städse omhuldadt af staten, har ock bergshandteringen hunnit en
önskvärd höjd. Enligt 1842 års tabeller, uppgick jernmalmsfångsten samma år till nära halfannan
million skeppund tackjernsvigt, och tillverkningen till öfver 576,205 skeppund bergsvigt.
Jern-exporten, som i följd af missgynnande konjunkturer under de sednaste år något förminskats,
uppgår för närvarande till emellan 4- å 500,000 skeppund. Koppartillverkningen uppgifves årligen
stiga till omkring 7,000 skeppund.
Landets läge och naturliga beskaffenhet synes anvisa dess inbyggare handeln och den
dermed förknippade sjöfarten såsom en vigtig hufvudnäring. Hvad handeln angår, har dock denna,
för att nyttja en utländsk statsekonoms uttryck, varit »hindrad genom ett system af
prohibitiv-stadgar och tryckande tullafgifber, som afsett att på allt sätt grunda ett gällande
manufakturintresse, och göra Sverige i detta fall oberoende af utlänningen.» Denna falska politik har berott
af den origtiga förutsättning att en större import än export är för landet förderflig.
Handeln tillhörer egentligen städerna, hvilkas antal uppgår till 84. I anseende till
bebygg-nad, folkmängd och rörelse förtjena dock icke särdeles många af dem namn af städer.
Stapelstäder kallas sådana, som ega rätt att handla direkt på utrikes ort. Sveriges förnämsta
handelsstäder äro Stockholm, Götheborg, Norrköping, Malmö, Kalmar och Gefle.
För inrikes handelskommunikationerna har man sörjt genom vidsträckta och högst dyrbara
kanalanläggningar och strömrensningar. De förnämsta af de förra äro de som förena Kattegat
med Östersjön och som kostat omkring 13 millioner R:dr B:ko. Dessa, eller Götha- och
Troll-hättekanaler, äro det svenska snillets och kraftens största fredliga bragd och herrligaste
triumf-Litet land på jorden kan uppvisa något motstycke dertill.
Den ut- och inrikes sjöfarten bedrifves med öfver 4,000 större och mindre fartyg, afhvilka
ganska många tillhöra landtmän.
Orsaker, som böra sökas lika mycket i nationallynnet, som i landets brist på kapitaler,
haf-va vållat att Sverige ännu är i saknad af ett åtminstone så pass utbildadt fabriksväsende, att
det kan uppfylla dess egna behof. Sådant är så mycket mera att beklaga, som landets
naturliga beskaffenhet erbjuder de yppersta tillfallen till fabriksanläggningar.
Hvad som brister i fabriksväsendet ersättes till stor del af den beundransvärda husflit- och
slöjdfardighet, som träffas hos folket i vissa provinser; så t. ex. utmärker man sig i Norrland
för lärftstillverkning; i Vestergöthland, Halland, Vingåker m. m. för ylleväfnader; i Mora socken
i Dalarne för tillverkning af väggur; i vissa socknar af Halland och Vestmanland för
förfärdigande af möbler, samt i Gällstad i Vestergöthland för fabricerandet af kardor o. s. v.
Svenska landt- och sjöförsvaret grundar sig hufvudsakligast på det, såsom ett mästerstycke
ansedda, så kallade indelningsverket. Härigenom underhålles största delen af arméen af
jordbrukaren. Aflöningen består hufvudsakligast uti bebrukningen af ett torp och andra förmåner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
