Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna de anses som en särskild nation, emedan de, vidhållande sina förfaders språk, seder
och bruk, afhållit sig från närmare gemenskap med de egentliga Wermlänningarne.
Jordbruket gaf i fordna tider afkastning öfver provinsens behof, men sedan bergsbruket
blef provinsens hufvudnäring och allmogen sysselsattes med kolning och forsling, började
mindre uppmärksamhet egnas jordbruket; och då folkmängden ökats hastigare än omsorgerna
för dess upphälle, nödgas mången genom arbete på främmande ort söka sin utkomst.
Boskapsskötseln bedrifve8 dock med större fördel än åkerbruket, och handeln inom provinsen med jern
och skogseffekter, spannmål och ladugårdsprodukter är ganska liflig. Med Norrige underhålles
en betydande landthandel, hvilken dock icke anses gagnelig för orten.
Wermland utgör, med undantag af en liten del, Garlskoga Bergslag, ett eget län, Carlstads,
med tre städer.
Carlstad, anlagd år 1584 af Konung Carl IX. Årligen i Juli hålles här den för orten
betydliga Permess marknad.
Christinehamn, anlagd under Drottning Christinas förmyndare-regering år 1G42. • Den
årligen i Mars infallande Fastings-marknad är en af de vigtigaste icke blott i Wermland utan
ock i hela riket, emedan under densamma priser och kontrakter om ortens spannmålsprodukter,
jern och trävarueffekter uppgöras merändels för hela året.
Filipstad, äfven anlagd af Konung Carl IX år 1611. Dessa städers, liksom köpingen
Arvikas hufvudnäringar äro handel med jern och skogsprodukter, samt spannmål för ortens
behof.
I Historiskt hänseende är märkligt: Näs härad, också Wermlandsnäs kalladt, eller halfön
som skjuter ut mellan Dalbosjön och den egentliga Wenern, der Olof Trätälja först nedsatte
sig, och hvarifrån således landets egentliga odlande först utgick. Vid Sefflebro, på den så kallade
Brobacken finnes ännu en stor ättehög, som anses vara Olof Trätäljas. Morast och Eda skans
äro tvänne ödelemnade fästen, bekanta från de gamla stridigheterna mellan Sverige och Norrige,
den förra särdeles genom den så kallade Hannibalsfejden år 1644 och den sednare från Carl
XI:8 och Carl XILs krig.
Westmaiilaiid.
Ligger nästan midt i Svealand, och är mestadels bördigt på säd, samt flackt och jemnt,
utom i norr, der landet stöter till Dalarne, och i vester hvarest det gränsar till Wermland.
Inga egentligen höga berg finnas, men några märkliga sandåsar genomstryka landet i
riktning från norr till söder. Mot Wermlandssidan ligga vigtiga jerngrufvor; åt östra gränsen,
vid Sala, men på en slätt, der man ofvan jord ej ser något berg, ligger det så kallade
Silf-verberget, som innehåller rikets förnämsta silfvergrufva. Landets största vattendrag äro: Sagån,
hvars nedra lopp skiljer Westmanland från Upland, Kolbäcks-å, som liksom den förra utfaller
i Mälaren och med tillhjelp af Strömsholms kanal, öppnar en farled till Dalarne samt Arboga-å,
som skiljer i sydvest Westmanland från Nerike och är i sitt nedre lopp segelbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
