Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Robinsons barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sina skolsaker eller med något annat nyttigt
arbete.
Han växte upp och blef en stor och stark
pojke. Men klen var han i fråga om kunskaper,
och allt efter som tiden led, vardt han allt latare
och okunnigare. Slutligen började hans föräldrar
få ögonen öppna och blefvo oroliga för hans framtid.
Hvad skulle det bli af honom, som rakt ingenting
kunde?
Hans fader önskade, att han skulle ägna sig
åt handeln, så att han med tiden kunde öfvertaga
den stora affären. Men som Robinson visste, att
han var sina rika föräldrars enda arfvinge, tyckte
han, att det betydde rakt ingenting, om han lärde
sig något eller ej.
Helst höll han till nere vid hamnen. Där rådde
ett rörligt lif: där lossade och lastade fartygen, där
kommo och gingo sjömän från alla länder. Där
var alltid något nytt att se och höra.
Ett par af hans skolkamrater, som gått till sjös,
hade just kommit hem från sin första resa. De
hade så mycket att förtälja om lifvet i de stora
städerna ute i världen, om flytande isberg i
polarhafven, om doftande apelsinlundar, om svarta och
bruna och gula människor och om eldsprutande
berg. Robinson lyssnade begärligt på deras tal —
ett sådant lif skulle just vara någonting för honom.
Naturligtvis ville han ej gå ut som simpel sjöman:
inte hade han lust att sköta en hop grof-sysslor
och lyda kommando bittida och sent. Nej, han
ville resa endast för sitt nöjes skull och vara sin
egen herre.
Han var nu sjutton år, och med hvar dag blef
hans reslust större. Men när han slutligen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
