- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
31

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Nöden är uppfinningarnas moder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stort musselskal skyfflade han sedan ut
skifferhögarna. Med detta arbete fortsatte han från
morgon till kväll i flera dagar. Ingången formade han
till en dörröppning.

Kokosnötter och ostron voro under tiden hans
föda, och sin törst släckte han i bäckens friska
vatten. Under de stunder, då han hvilade sig från
stenhuggeriarbetet i grottan, uppryckte han en
mängd gräs och utbredde det i solen. Då grottan
var färdig, bar han in det hö, han sålunda fick,
och beredde sig däraf ett mjukt och torrt läger. «
Hvad det kändes skönt för honom att ännu en
gång få sofva som en människa, sedan han
till-bragt så många nätter sittande som en fågel på
gren! Han riktigt njöt af att få sträcka ut sina
trötta lemmar på den mjuka höbädden. Aldrig
hade hans säng därhemma med de mjuka
ejderduns-kuddarna smakat honom så härligt.

Följande dag var en söndag. Robinson hade
ju hvarken kyrka eller präst på sin ödsliga ö, men
han ville dock efter bästa förmåga helga
hvilodagen. Innerligt tackade han Gud, som så nådigt
beskyddat honom, gifvit honom tak öfver hufvudet
och beredt honom ett nödtorftigt uppehälle. Han
bad äfven Gud att beskydda hans föräldrar och att
låta honom ämlu en gång få återse sitt hem. - -

Fåfängt spejade han ut öfver det vida blånande
hafvet för att upptäcka ett segel. Men icke ett
spår af människor kunde han se, hvarken när eller
fjärran.

För att han skulle kunna hålla reda på
dagarna, beslöt han att göra sig en almanacka. För
detta ändamål utvalde han fyra träd, som hade
jämn bark och stodo intill hvarandra. I det första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free