- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
89

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. I dödsångest

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Guden skulle låta honom få en lätt och snar död.
Gärna ville han gå till en bättre värld, där han
hoppades, att Herren i sin nåd ville upptaga
honom, den förlorade men ångrande sonen. Ja, i
denna stund af svaghet och dödsfruktan bad han
Gud att snart få skiljas hädan, men han fann
också strax, att denna bön hade sin grund i
misströstan och otålighet.

— Är jag icke ett Guds barn? tänkte han.
Och har icke min allgode och allsmäktige Fader
på tusen sätt visat, att han vakar öfver mig och
styr allt till det bästa för mig, som ingen annan
har att lita till än honom? Han vill förvisso, att
jag af hvarje ny pröfning skall stärkas i min tro
och förtröstan på honom. Han vill visa mig dödens
afgrund för att desto härligare uppenbara sin makt
och sin öfversvinneliga godhet!

Febern tilltog, och Robinsons tankar
förvirrades. I två långa timmar skakades han af frossa,
därpå följde en häftig feber. Hans blod glödde i
ådrorna, pulsen bultade så hårdt, att han hörde
sitt eget hjärtas slag, och bröstet flämtade, som
om han sprungit för lifvet. Han förmådde med
knapp nöd att emellanåt föra vattenskålen till sina
läppar för att svalka sin törstande tunga.

Slutligen började svetten sippra fram i stora
droppar, och då lindrades Robinsons kval. Efter
en timmes tid återfick han förmågan att tänka,
och hans första omsorg gällde elden på hans spis.
Om han ej lade nytt bränsle på, skulle ju elden
snart släckas. Så svag han än var, släpade sig
Ro*-binson därför ut och lade några torra grenar på
brasan. Då höll solen på att gå ned.

Följande natt var den svåraste, han upplefvat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free