Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Fredag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot honom. Men då vilden såg sin kamrat falla
för lansen, ryckte han sin båge från skuldran,
lade en pil på strängen och sköt på den
märkvärdiga skogsanden. Pilen träffade midt i bröstet.
Men nu kom lamans torra skinn väl till pass. Det
brakade i jackan som i en sköld, men pilen föll
till marken, och i nästa ögonblick låg vilden träffad
af Robinsons lans.
Sedan Robinson dragit några djupa andetag,
gick han tillbaka till den räddade indianen. Denne
hade rest sig och sväfvade synbarligen mellan
hopp och fruktan. Visserligen hade denna
hemlighetsfulla varelse, som likt en ande kommit fram
ur skogens gömsle, tillintetgjort hans två fiender
och räddat hans lif. Men nu skulle kanske turen
komma till honom själf.
Robinson vinkade och lät honom genom tecken
och rop förstå, att han skulle komma närmare
och icke vara rädd. Också tog den stackars
vilden några dröjande, motsträfviga steg, men
därpå stannade han med nedböjdt hufvud. Och
då han ändtligen efter flera uppehåll hunnit fram
till Robinson, kastade han sig ned på marken, tog
sin räddares ena fot och satte den på sin nacke
såsom ett bevis på, att han för all framtid ville
vara hans slaf.
Men Robinson räckte honom handen, lyfte
honom upp, klappade hans nakna axel och strök
hans hår. Därpå tog han masken från sitt
ansikte, såg på honom med milda blickar och sökte
på allt sätt göra honom klart, att han ville anse
honom som sin vän och ej som en slaf.
Men under tiden hade den först fallne vilden
kryat på sig igen. Lansstöten hade träffat i un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
