- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
128

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Samlifvet ordnas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förstå, att han frälst dennes lif och tagit honom i
beskydd, men att han därför också af sin
undersåte fordrade obetingad lydnad.

Han hade ett dunkelt minne af att indianerna
pläga kalla en höfding kazika och beslöt att se, hvad
intryck detta ord skulle göra på den unge mannen.
Det hade en förunderlig verkan. Mer än alla
tecken gjorde det klart för Fredag, hvad ställning
han för framtiden hade att intaga gent emot sin
räddare. Han upprepade ordet flera gånger med
allvarlig stämma, kastade sig vördnadsfullt till
marken framför Robinson, grep dennes lans och satte
flintspetsen på sitt bröst för att därmed gifva
tillkänna, att Robinson var hans herre i allt och ägde
att taga hans lif, därest han så ville.

Med mild värdighet räckte Robinson honom
handen och befallde honom att gå in i grottan.
Här var kvällsvards-bordet dukadt med mjölk, ostron
och kokosnötter. Robinson satte sig på sin
stenbänk, som var öfvertäckt med en lamafäll, och på
golfvet vid hans fötter lade sig Fredag. Och så
spisade de samman, kung Robinson samt hans förste
och ende undersåte.

Ty den stackars enslige skeppsbrutne europeen
var i detta ögonblick på sätt och vis en konung.
Genom sin öfverlägsenhet i afseende på mod,
rådighet, klokhet och vetande var han vildens herre.
Visserligen hade Robinson blott denne ende
undersåte — utom lamahjorden och papegojan. Men
hans makt var så mycket mera oinskränkt.

Och fast Fredag nu var både hans statsminister,
general, riksmarskalk och öfverståthållare, vågade
hans konung icke låta honom bli öfverkammarherre.
Robinson fann det nämligen betänkligt att låta ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free