Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Fredag tror sig höra Tupan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ön. Blixtarna lyste, så att hela grottan
genomskimrades af en blekblå glans, åskan mullrade doft,
stormen tjöt i skogen och i klippornas branter,
regnet öste ned, och bränningens brus dånade ihåligt
från stranden.
Fredag lyfte hufvudet och hviskade:
— Sofver du, kazika?
Han var alltid rädd i åskväder, ty i sitt
huf-vud hade han ännu kvar sina från barndomen
in-plantade föreställningar om Tupan, den store, gamle
dundraren.
Robinson var glad, att detta oväder ej brutit
löst, sedan de lagt ut på sin båtfärd, och sökte
lugna Fredag.
Då hördes en skarp knall och strax därpå ett
kort dån på långt afstånd.
— Hvad var det? ropade Robinson och rusade
upp i orolig spänning.
— Aska var det, kazika. Men den kommer
från den gode Guden, säger ju kazika? Inte vara
rädda, hvad? Tupan är ju ingenting. Men är
kazika riktigt säker?
— Tyst, Fredag! Alldeles tysti sade Robinson
half-högt och spejade lyssnande ut genom grottans ingång.
Fredag blef allt oroligare. Han smög sig
närmare sin herre. Om en stund bröt han tystnaden
och sade darrande:
— Tror du inte, kazika, att det ändå är
Tupan? Inte kan väl den gode Guden ha en så
förskräcklig stämma?
— Tyst och hör efter! svarade Robinson
otåligt. Här är inte alls fråga om tordön utan om
kanonskott — jag tror alldeles säkert, att det var
kanonskott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
