- Project Runeberg -  Robinson Kruse berättad för Sveriges ungdom /
249

(1899) [MARC] Author: Daniel Defoe Translator: Henrik Wranér With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Ett återseende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han på Fredag. Denne lät den indian ligga, som
han just höll på att släpa bort, samt sprang genast
ned till båten.

— tlvad vilja kazika? sporde han.

Men knappast hade han frågat, förrän han blef
stående som förstenad. Därpå började han fäkta
med händer och fötter, upphäfde vilda jubelskrän
och dansade, alldeles som den gången, då han från
bergets topp lick se sitt folks ö. Robinson kunde
ej begripa, hvad som gick åt honom.

— Min far! Kazika, kazika! Far, far! ropade
han därefter, och ögonen strålade af glädje.
Därpå sprang han ut i båten med sådan fart, att den
smala farkosten nästan vändt botten i vädret,
kastade sig ned vid gubbens sida, tog honom i
famnen och pladdrade med otrolig fart en lång ramsa,
af hvilken Robinson helt naturligt ej begrep ett
grand. Men han begrep, att de två, som funnit
hvarandra så oförmodadt, voro utom sig af glädje
och sällhet. Han förstod, att en vilde kan känna
kärlek, sorg och saknad lika djupt som en europé,
och att han visar sina känslor mera fritt och
öppet än denne.

Fredag erinrade om en kärleksfull moder, när
han lyfte fadern, som om denne varit ett älskadt,
sjukt, förloradt och återfunnet barn. Han baddade
faderns svullna fötter och händer med linnelappar,
som han doppade i sjön, kysste hans panna och
händer, lade hans trötta hufvud in till sitt bröst —
allt under det han grät, log och talade om
hvart-annat. Spanjoren, som förstod, att något ovanligt
var på färde, reste sig med stor ansträngning och
stapplade ner till båten. Han såväl som Robin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:43:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ddkruse/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free