Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 73. På hemfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| SJUTTIOTREDJE KAPITLET. |
På hemfärd. |
Kort efter det Robinson, Fredag och hans
fader bestigit fartyget, lättade detta ankar;
seglen fylldes af en frisk bris, och ön försvann
allt mer i fjärran. Föremålen på dess stränder
blefvo allt otydligare och inhöljdes i en blåaktig
dimma. Robinson hade sin blick fästad på ön,
tills den sista bergstoppen dök ned under
synranden. Då sade han sakta:
Hvart min bana går på jord,
jag mig litar till ditt ord,
du, som var min tröst och stöd
i min sorg och i min nöd.
Resan öfver Atlantiska hafvet gick lyckligt i
alla afseenden. Efter ungefär en månads seglats
nådde skeppet Cadiz, och där sattes spanjorerna i
land. Här uppsökte Robinson ock den köpman,
som var ägare af guldstoftet. Han fann honom i
nöd och betryck, ty hans fordringsägare hade lagt
beslag på allt, hvad han hade, och hans affär var
nedlagd. Men den lilla fjärdingen med sitt
dyrbara innehåll var mer än tillräcklig att betala hans
skulder. Det är därför lätt att förstå, hur glad han
blef öfver Robinsons ankomst. Också ville han
dela sin skatt med den ärlige upphittaren, men
denne vägrade att emottaga något däraf. Han var
lycklig i medvetandet af, att han kunnat göra en
medbroder glad och lättat hans börda. Större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ddkruse/0312.html
