- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
6

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Robinsons härkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dessa förmaningar rörde mig djupt, och huru kunde
de annat? Jag beslöt derföre, ’att icke mera tänka på
någon utflygt, utan att, enligt min fars önskan
nedsätta mig i min födelsestad. Men ack! under några
fä dagar glömdes åter dessa föresatser och, med ett ord,
för att undgå alla nya invändningar, beslöt jag några
veckor sednare, att fly hemifrån. Men jag öfverilade
mig derföre icke, utan afvaktade en dag, då min mor
tycktes vara gladare än vanligt, tog henne afeides och
sade: Den oemotståndligaste åtrå, att se verlden härtill
den grad bemäktigat sig mitt hela väsende, att det är
mig omöjligt företaga något med den fasta vilja, utan
hvilken ingenting kan lyckas. Min far gjorde derföre
långt bättre, att gifva mig sitt samtycke, än att sätta
mig i nödvändighet, att ej fråga dereffcer. Nu då jag
är aderton dr gammal, är det för sent, att sätta mig i
lära hos någon köpman, ellet göra mig till skrifvare hos
en advokat; ville jag också beqvftma mig dertill, vet jag
likväl säkert, att jag ingalunda skulle härda ut min
lärotid, utan oförtöfvadt lemna min plats och bege mig
till sjös. Yar derföre god och öfvertala min far, att han
ger mig sitt samtycke till en längre resa, och då jag sedan
återkommer och min åtrå blifvit tillfredsställd, skall jag
visserligen intet mera vika ur fläcken, utan lofvar er,
att genom fördubblad flit taga igen den förlorade tiden.*
Detta meddelande skakade min mor på det högsta.
“Det kan jag omöjligt föreslå“, svarade hon mig,
tvärtom skall jag noga akta mig, att tala med din far der om;
han vet för väl hvad som är dig nyttigast, för att lemna
sitt biföll till ett förehafvande, som endast kan störta
dig i förderfvet; jag är högeligen förvånad, att du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free