- Project Runeberg -  Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr, samt tjuguåttaåriga vistande på en obebodd ö /
7

(1871) [MARC] Author: Daniel Defoe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Robinsons härkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ännu kan tänka pä någonting sådant efter ditt samtal
med honom, under hvilket han visade sig så vänlig och
kärleksfull mot dig. Korteligen, vill du med all makt
göra dig olycklig, så vet jag intet mera råd, att afhålla
dig derifrån; men var öfvertygad, att du aldrig skall
glädja dig åt vårt samtycke. Hvad mig beträffar, skall
jag visserligen aldrig bjuda handen åt den olycka, du
förbereder dig; och aldrig skall man kunna säga, att din
mor medverkat till något, som din far ogillade.*

Oaktadt denna vägran, framförde hon likväl, som
jag sedan fick veta, alltsammans till min far, som, c^jupt
bedröfvad, suckande sade till henne: “Gossen kunde bli
så lycklig, om han ville stanna hemma; går han allena
ut i verlden, gör han mig derigenom till den
olyckligaste varelse, jorden någonsin burit; jag skall åldrig
samtycka dertill!*

Först ungefär ett år efter denna tilldragelse, aivek
jag i hemlighet. Under denna tid hade jag likväl
enträget nekat, att vä^ja något yrke, och ofta förebrått
mina föräldrar deras oöfvervinneliga motstånd, då de
alltför väl visste, att min åtrå icke stod att bekämpa.

Då jag en dag var i Hull, dit jag begifvit mig af en
händelse, och utan någon bestämd afsigt, träffade j ag en
af mina skolkamrater, som var på väg att fara till
London på ett hans för tillhörigt fartyg. Denne sökte
öf-vertala mig att fö\ja med honom dit och lockade mig
med sjömännens vanliga lockmat, nämligen med den
försäkran, att resan icke skulle kosta mig det allraminsta.
Nu blef det icke mer fråga om, att inhemta mina
föräldrars råd; jag skickade icke en gång ett bud till dem,
utan öfverlemnade åt händelsen, att underrätta dem om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:36:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ddrobinson/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free